Nolin

Hjortronglögg, blåbärsglögg och pepparkakor.

Har köpt saffran. Det blir lussebullar av det.

Det fattades sex barn på teatern idag. Av tolv. Gick sådär.

Kört fast på manus. Går nog bra snart igen.

Tycker det ska bli jobbigt imorn.

Och dagen efter det.

Fast onsdagkväll blir bra. Alltid nåt.

kjsgäpnmksnmglkjsngoöuwshegbl<kmngökwarjgkbndfzkbsr

Typ så.

Hemma igen efter 10 dagar på vift.

Teaterdagar tors-sön, Simon, sön-sön.

Kan ju säga att det alltid är skönt att komma hem. Nivet, dofter som man känner igen, sitt egna rum, djuren, familjen... Men gud vad det är långtråkigt. Usch. Ändå har jag saker att göra. Måste få ihop alla plåtningar, få tag i folket som ska vara med på plåtningarna (lättare sagt än gjort visade det sig). Skriva manus. Städa. Julpynta. Teater med barnen. Ja. Och ändå har jag så himla tråkigt.

Känns som att jag aldrig i världen kommer bli klar med projektet i tid. Känns ganska kasst. But I'm trying. Ska till skolan imorn och på onsdag tänkte jag och pilla med ljus i studion, se om jag får fram nåt bra tills vi ska fota. (När nu det blir...) Blir nog ingen kväll denna vecka - studion kommer inte vara öppen - men däremot i helgen, har jag chans att få några bilder färdiga. Vilket skulle kännas ungefär som att vinna en miljon på triss just nu.

Ont i huvet har jag också. Typ konstant. Jag kommer utveckla migrän innan det här är klart. Om man nu kan det. Jag kan säkert. Och så är det ju alla dessa julklappar. Stressistressistress.




Simon bjöd mig på bio i lördags. Kände att jag behövde avsluta med något positivt. Jag fick inte veta vad vi skulle göra förens vi stod vid biokassan. Vi såg New Moon. Den var ok. Ungefär vad jag förväntat mig. Det var en mysig kväll. Mm.


Ha en fin dag nu,
The Ruler.

"Det är så sjukt att ni sitter och låtsas skjuta folk och tycker det är jättekul"


Ja, okej, den meningen kanske har kommit ur min mun några gånger.
Ja, okej, jag tycker faktiskt så.
Ja, okej, det kanske kan hända att jag själv låtsades skjuta några folk ikväll.
Ja, okej, det kan vara så att jag försökte igen och igen.
Ja, okej, det stod tillslut "mission success" på skärmen.
Ja, okej, det kändes asbra.

:)

Mickey Avalon
http://www.youtube.com/watch?v=2qMna5Yl8fc

Ber om ursäkt för videon...

Körkort och VISA-kort.

I feel so grown up!





Råttfan har fått en kompis nu. Världens tråkigaste, som bara sover, men i alla fall. Hon kanske kvicknar till när chocken av att bli fullkomligt krossad av Alice's bitchighet har lagt sig...

Ni vet vad dom säger, sådan matte sådan råtta, right?
Eller hur det nu var.


Imorgon kommer Simon, finally!
Och jag ska hämta honom på stationen, själv, med bil, för så kan jag göra, för jag har körkort. Sen ska jag ha honom för mig själv i ungefär 22 timmar, sen ska jag åka på teaterdagarna i stockholm, vilket också ska bli kul, sen ska jag ha honom för mig själv igen jagvetintehurmångatimmar, men en vecka iaf. Sånt gör man tummen upp för om detta hade varit facebook.


Och Magistern var visst hem till mig igår också. Käkade lite godis, fixade nytt virusskydd till min dator, kikade lite på Alice och åkte sen igen. Blev inget allvarligt snack med mor och far med andra ord. Helt okej, den där Magistern.

So far so good...

Jag ber om ursäkt för Carola-citatet, men det var faktiskt precis så jag tänkte efter mitt möte med Carina.

Hon blåste in som en orkan i min hjärna, virvlade om, skapade nya idéer och engagemang, sådde frön och entusiasm och sen virvlade hon bort lika fort som hon virvlat in. Hon gav mig en kram och i nästa sekund var hon fem meter bort och vinkade medans hon gick. Jag han knappt säga tack förens hon var utom synhåll.


Nu är jag redo för praktik.

Läste på Julias blogg om the Avett brothers igår och dem är bra. Lyssnar nu.


Ska iväg runt lunch och ha möte med Carina Vallin för att prata om min praktik. Jag hoppas det går bra och att hon har några assmarta idéer så det blir nån fart. Just nu är jag jättestressad. Har inte tagit nån bild denna vecka och kommer inte göra det nästa heller (ska bort den 19e, kommer hem 29e) alltså faller det bort tre veckor. Hela praktiken är på sex veckor. Sju bilder på tre veckor... Mmm... Undra om Carina kommer tycka jag är dum och jobbig för att jag är borta så mycket så jag får stressa i slutet..? Men det kommer säkert gå bra. Jag får väl ägna dessa två veckor till att göra en superplanering. Den vecka som just gått har jag fått tag i sminkmänniskor, mötat med dom, pratat med Carina och (ska) möta med henne.


Äsch. Frukost kanske.

En kväll här om dagen satt min far och jag och såg på tv. Det var nåt av alla dessa CSI-program. Hur som helst... nej vänta nu, det var nog the mentalist förresten. Jaja. I alla fall så var det en blind kvinna med, och när hon helt obesvärad öppnar dörren för dem som knackar på säger jag till pappa att, vad modig man måste vara som blind. Jag skulle aldrig våga öppna dörren om jag inte såg nåt.

Jamen, sa pappa då, hon ser ju inte på så mycket tv-program heller...


Och då tänkte jag att jo, men det har han ju faktiskt väldigt rätt i.

Och det var just en sån där dag, en sån där dag då allt är fel och obekvämt och alla är irriterade och arga och allra mest jag själv. Det var just precis en sån dag. Och jag kunde för mitt liv inte komma på något bra med att leda en barnteatergrupp den kvällen, för att sedan bege mig till sundsvall och lyssna på nån kille som jag knappt visst vad han skulle göra överhuvudtaget.

Det skulle bli tortyr.

However, än en gång lyckades teaterflickorna få mig på andra tankar en stund medans de utövade en av mina favoritaktiviteter, och livet såg lite ljusare ut. Men, as always, återvände mitt kassa humör ganska omgående och ganska rejält. När vi dessutom kommer fram till Kulturmagasinet och underbara Hans ler och jag bara inte orkar le tillbaka, kan man ju önska sjunka genom jorden. Denne Hans informerar oss om att (förutom hur roligt det är att se oss) vi kommer måsta stå upp i över en timme. Lyckat.

Hade inte all världens tyngd vilat på mina axlar hela dagen redan, så skulle detta antagligen inte bekymrat mig så mycket. Dock under omständigheterna så blev detta nog för att få mig att vilja åka hem. Skita i den förbannade Emil fucking Jensen och bara åka hem och gömma mig i sängen och aldrig mer titta ut.

Men så hittar vi i alla fall en stentrappa att sitta i, halleluja, och efter 10 minuters försening börjar denna, som visar sig vara fantastiske - och inte som tidigare omnämnd fucking - Emil Jensen övertyga mig om saker som att en mur bara är en bro på högkant, eller hur att vara dålig är en bra början, att det inte finns något mer deprimerande än en läggmatch i pingis på psyket. Och så väldigt många andra sanna och bra saker, att jag när jag går ut därifrån, en och en halv timme senare, är fast besluten att köpa hans skiva och att livet går vidare.

Emil Jensen pratade om döden och om sorg och saknad och istället för att säga saker man redan har hört, så gav han någon slags tröst. Han bar fram saker som är viktiga på ett helt nytt sätt, och han gjorde min dag. Om ni någonsin får chansen att se honom uppträda - så ta den.


Det är värt det.

Vad kul det blev med Magistern helt plötsligt :) Många engagerade - härligt! Ska vi skapa en tävling om vem som kommer på vem det är först? Kanske en liten vadslagning om när/om mina föräldrar kommer få ett samtal hem snart?

Måste i alla fall tacka Magistern för min ökade besöksstatistik... heh.


Hur som haver har helgen bestått av familj. Farsdag idag och det har firats hela helgen. Trevligt som vanligt.


Sen har denna familj också expanderat... En liten (liiiiten) Alice har kommit in i bilden. Hon är, bam bam bam, en råtta! Min råtta. Min fina fina bäbisråtta. Som vi alla älskar. Alice.
:)

(Ja, en tamråtta då såklart)



Nu satsar vi järnet på praktiken och saknar Simon så vi dör en bit inombords.
Adjö.

Välkommen kära lärare till min blogg! Trevligt att en lärare på gymnasiet är så engagerad i en enskild elev på det här sättet, tycker jag.

Tänkt på just mig under din fritid liksom, letat rätt på ifall jag kanske hade en blogg, besökt och läst den, och sedan dessutom reagerat så starkt så du kände att du måste ta mig lite under dina vingars beskydd och öka min närvaro. Det är så man blir rörd. Verkligen. Jag undrar vem fler som skulle lägga ett sådant engagemang i sina elever. Antagligen inte många. Jo, du förtjänar en liten eloge. Ett eget litet inlägg sådär.


Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig med. Om du har en blogg, kan du väl posta den här, jag skulle så gärna vilja läsa den med.

Ha det så bra nu, så ses vi något under praktiken.
:)

Kommer ni ihåg den tiden då man hade hela barn-/studiebidraget till typ kläder och bio och lunch och godis och sånt?


Det gör jag.
Det var en fin tid.

Jack Johnson alltså. Han som sjunger. Alla låtar låter likadant men det gör inte så mycket för det är bra ändå. Och det är mysigt och det är lugnt och det är behagligt och det är han och jag och allt annat är tyst.


Det är höst och det har varit höst länge men det snöade i stockholm idag.



Jag funderar på att vara hemma från skolan imorn. Vi ska redovisa ett bildspel på förmiddagen och kl 11 har jag körlektion, men jag funderar på att skippa redovisningen. Vara hemma lite längre. Bara ha körlektion. Åka hem igen efter den. Har inget att göra hemma i och för sig fast jag skulle kunna städa men har ingen energi. Jag måste plugga till samhällsprovet på fredag också men det var ju det där med energi och jag funderar på att vara hemma imorgon bara för att jag vill. Eller inte vill gå på skolan i alla fall. Och jag är en besvikelse för att jag inte tar åt mig av komplimanger eller tycker jag är bra men en annan besvikelse för att jag tänker på mig själv och ja jag är egoistisk men det är alla och det måste man för att vara mänsklig men jag är det fel. Eller för mycket. Eller åtminstone en besvikelse besviken sviken. Jag.

När jag ska åka buss (vilket är praktiskt taget varje dag) kollar jag nästan alltid vilken tid den ska gå på dintur.se. Idag var en sån dag då jag inte kollade, och bara förutsatte att den skulle komma 8.43. Bussen alltså. Det gjorde den inte. Den kom inte förens 9.16, och till saken hör att jag just denna dag kom tidigt ut till hållplatsen också, nämligen 8.36...

Ja, det var kallt. Jag fryser faktiskt fortfarande. En timme efter att jag fick kliva på bussen. Wonderbar.


Nu sitter jag alltså på skolan och undrar vart sjutton Malte är och varför jag var så klantig att glömma papperet om bildspel hemma. Jag ska göra bildspel hela dagen och behöver det där papperet lite... Bara lite.

Okej, jättemycket. Nu.

Jag ska gå på yoga om en timme ungefär. Det ska bli ganska skönt. Sen ska jag äta mina medhavda messmörsmackor och tänka på Inga som är i tyskland och hälsar på sin syster.

Sen ska jag ha körlektion. Och det ska gå bra. Jodå.


Varför har skolan så svårt att värma upp huset..?

Jag sitter här och undrar om mina föräldrar åkte till bror utan mig. Pappa var upp för ett tag sedan och sa att vi kunde åka nu, men sen satt han sig framför datorn. Nu har han gått ner och det har varit tyst lite för länge... Nåväl.


Detta är sista dagen på lovet, jag är väldigt torr om händerna, hundarna fick ingen mat i morse, Peter och Moa bjuder på fisk ikväll och imorgon ska jag gå på yoga.



Det är sol idag.