Nolin

Komkomkom!

25 april - 3 maj
Biljetter köpes på Entré Sundsvall eller i foajén en timme innan föreställningen.


Priser vuxen: en föreställning 60,- eller festivalpass 120,-

Festivalpass ger fri entré till hela festivalen. Gäller en gång/föreställning.

Ja, påsken har ju faktiskt redan tagit slut (varför orkar man pynta huset med diverse gula ting för att en vecka senare plocka bort allt igen..?) men jag har fortfarande påsklov. Det hurrar vi för.

Hurra!
Hurra!
Hurra!

När jag säger att det ska hurras, så hurras det. Så det så.



I söndags jobbade jag för första gången i mitt liv. På en alldeles riktig caféteria i Sidsjöbacken. I sex timmar serverade jag hungriga skidåkare, lagade färdigmat, plockade disk, och diskade. Duktig var jag. Uthållig kan du ge dig på. Jag krossade ett glas och skar mig i tummen.

Nu är det så att jag ska jobba imorgon med. För att jag skötte mig bra i söndags. (Det där med glaset verkade inte göra så mycket) Det bästa med allt det här, är att det liksom fyller ut min plånbok på ett så trevligt sätt. Och anledningen till att jag överhuvudtaget skriver om det, är helt enkelt bara för att jag vill skryta om hur bra jag är.

Höhö.


Nej, men påsklov. Ljuva lov. Jag har haft fullt upp för en gångs skull. Nu är det bara tre dagar kvar, och imorgon går ju bort. Så lördag och söndag kanske jag får tid att plugga då. Jag har Svenska, Italienska, Matte och Historia att göra.

Yes! Och det var dagens intresseboll!

Nope, jag såg inte finalen ikväll.

För jag vet att Sverige ändå kommer hamna som allra bäst på 6:e plats i Eurovision (och då är jag väldigt generös), så jag såg liksom inte meningen med att bry sig om vem som kommer representera vårat misslyckande. Men, det är klart. Det kan ju vara trevligt att titta på den ändå.

Eller inte.

Okej, jag vet inte var jag ska ta vägen.

Jag vill flytta hemifrån. Nu. Helst utomlands. Australien. Eller Italien. Jag har aldrig varit där, men jag är säker på att det är fint där. Men det kan jag ju ge upp på en gång. Det inser jag såklart. Jag är trots allt bara 17 år, och har inga pengar.

Men det är väl många ungdomar som flyttar hemifrån innan dom fyller 18? En tjej i min klass tillexempel. Men det är i och för sig för att hon ska slippa pendla två timmar varje dag för att komma till skolan. Jag pendlar bara en timme. Men jag vill. (Jag låter inte bara som en tjurig femåring. Jag är en tjurig femåring).

Hur säger man till sin mamma att man vill flytta hemifrån när man till synes redan har precis allt man vill ha här? Hur förklarar man att man vill bo själv, ha ett eget liv och vara ensam? Hur berättar man om sina drömmar som svävar bland rosa moln och glitter? Drömmar som en mor vet aldrig kommer bli sanna, och därför inte kommer stötta?

Snälla, jag vill bara bort.