Take a guess.

Hjältar upphör att strida

Sanning eller lögn? Svårt att veta förens man har facit i hand, som man brukar säga.
Om vi skulle gissa då?
Jag skulle nog säga att nej, en hjälte skulle aldrig upphöra att strida för det han trodde på. Vad för sorts hjälte skulle han då vara?

Men det är en väldigt fin mening.


Hjältar upphör att strida.



Gissa var den kommer ifrån?






Text innan jag somnar blir alltid så tråkig

Alone

Loneliness is just a feeling

It's the one that gets you kneeling
The one that gets the strongest reeling
And the one least appealing
But it's just a feeling






Big girls don't cry

I miss you!

Dagens outfit's

Dagens outfit bestog av:
1. Mammas gamla, svarta träningsbyxor. (nerkletade i färg)
2. Rosa-lila strumpor
3. Brun T-tröja med några rosa krummelurer på
(inte med på bild: )
4. En grå-vit tjocktröja med krage från typ 1988.

image8



Till kvällen blev det:
1. En rosa och en grön strumpa.
2. Gråa, jättesmutsiga mjukisbyxor.
3. En mörkgrå, v-ringad T-tröja med svarta mönster på.
4. En grå munkjacka.
image9


Jag är väldigt nöjd med mitt klädval idag. Det blir nog samma imorgon.

(Blev min blogg mer intressant nu?)




Grattis bror till körkort!




Sviken igen.. och igen.. och igen.. igen... ige....

Du har svikit mig så otroligt många gånger, ändå är jag kvar vid din sida.
Räknas det för nåt?
När ska du svika mig igen?
Jag väntar, för jag vet att jag kommer stanna då med.
För som jag sagt, jag kommer aldrig lämna dig.
Men snart faller jag i bitar.
Snart är jag halv.
Snart klarar jag inte att tala
Men jag kommer fortfarande stå fast.
För aldrig att jag lämnar din sida.



Once upon a time
When there still was mountains to climb
I saw your face, dripping from tears
Happiness was nowhere to be found
I made a lie, and said time would come around
You were vain and belived my word
Now you've grown and realized life will never stop hurt
I guess no one can mend your heart
I tried, I guess I've done my part
If I can't heal you, no one can, you told me yourself
Nothing's left of you but an empty shell
I wont bury a friend
so will you please wait until my life reach it's end?
I promise you love, I won't be long
I just need to say good bye
I don't think we're ready to die.




The music won't last

SLOW DANCE

Have you ever watched kids
On a merry-go-round?
Or listened to the rain
Slapping on the ground?
Ever followed a butterfly's erratic flight?
Or gazed at the sun into the fading night?
You better slow down.
Don't dance so fast.
Time is short.
The music won't last.

Do you run through each day
On the fly?
When you ask How are you?
Do you hear the reply?
When the day is done
Do you lie in your bed
With the next hundred chores
Running through your head?
You'd better slow down
Don't dance so fast.
Time is short.
The music won't last.

Ever told your child,

We'll do it tomorrow?
And in your haste,
Not see his sorrow?
Ever lost touch,
Let a good friendship die
Cause you never had time
To call and say,"Hi"
You'd better slow down.
Don't dance so fast.
Time is short.
The music won't last.

When you run so fast to get somewhere

You miss half the fun of getting there.
When you worry and hurry through your day,
It is like an unopened gift
Thrown away.
Life is not a race.
Do take it slower
Hear the music
Before the song is over.


Även om jag gärna hade tagit åt mig äran, för den är så himla fin
så är den skriven av en cancersjuk tonåring.




Jag tänker, därför existerar jag!

Jag har så mycket jag vill skriva, men ingenting vill komma ut
Jag har massor av saker att säga, men jag finner inga ord
Jag är full inom mig, men helt blank på ytan

www.hoshi.blogg.se

Vad är det för mening med att skriva dikter? Dom flesta förstår dom ändå inte. Men åandra sidan, skriver man verkligen för någon annans skull? Om du tänker efter. Hm.

Visst är det jobbigt när orden tar slut? Borta. Finns inga fler. No mas. The end.
Ord ord ord ord ord ord ord ord - men inga jag kan använda?
Prat prat prat prat - men ingen som lyssnar?
Känslor - men ingen som förstår?

Tror du på Gud?



image7

Lite kopierat, och ändrat och egengjort


If you don't make it
someone else will
stand my guard
and never let me fall


Det är löv i luften.
...

Synd att det är vinter runt mig.

Just as the wind takes control of my hair

Alone

Burned, hurt and left alone

The war is over and i see every bone
Seems like the wind has never blown
Hope is gone, the king has left his throne
Left is nothing, everyone is on their own
...

-Vad gör du? -Jag vet inte... Jag VET inte!!!

Herregud vad jag bloggar förresten... Vad har det före åt mig? :O
Har jag drabbats av den hemskt oompratade bloggsjukan? Har min högra njure vridits ett åttondels varv till nordost och startat den brinnande lusten efter ett skapa elektroniska bokstäver? Eller har jag kanske bara vansinnigt tråkigt
där jag sitter ensam på mitt rum, görandes ingenting?
DET ÄR FRÅGAN! :O
Allt jag vet är att allt känns så mycket bättre då jag får samtala med mig själv på ett sjukt sätt och skriva ner allt jag tänker med hjälp av mitt utsökta tangentbord...öh... mmm... tangenter... mmaamm...
Oj, ursäkta! Jag tror det droppade lite på din sko där...öh, förlåt... *torka, torka*


- Nu är det bäst du skärper dig, annars går det åt helsesprätten!

Vafan..? O_o


Kära kära sockerdrog...

Jag äter alldeles för mycket godis. Jag äter det inte så ofta, men när jag väl köper så är jag som värsta... värsta... dammsugaren!
Jag borde nog sluta. Kanske borde jag ge bort mitt godis? Fast... tänk om dom jag ger bort det till inte har så mycket godiserfarenheter, och därför inte vet att man får ont i magen om man äter för mycket på en gång... Då vore jag ju rent av elak som gav dom denna sockerfyllda drogen... Och vem tror på mig om jag helt enkelt berättar för dom om magontet. Dom kommer ju inte bry sig om min vaga varning... Och det var ju jag som köpte det. Det är mitt. Jag borde nog behålla det. Ja... och ikväll är det säkert någon film jag vill se, och då kommer jag sakna godiset ifall jag har gett bort det... Och godis är ju så förtvivlat gott.

Manamanamanama, jag har godis, du har ingenting! Mehehehe!

Jaden and her kid.

- Mommi, I love you!
- Aahw, I love you sweetie.
- I love you to! I love you all way to the moon!
- Love you to the moon...
- Huh?

Sweet, sweet love.

Dia Psalma - luft

Du vet att luften, den är gratis
den kostar inget alls
så tror du verkligen
att den är nyttig för din hals

Nu får man snart betala
för att kunna andas rent
blir det någonsin bättre
eller är det redan försent

Vem kan segla utan vinden
vem kan skrika utan luft
vem kan hata utan ångest
vem kan älska utan lust

Kan du se igenom väggen
kan du höra någons röst
kan du säga till någon annan
att du behöver tröst
den är längre bort än du tror

JAG VILL VARA LUFT
JAG VILL GLÖMMAS BORT
JAG VILL VARA ALLT
JAG VILL KOMMAS IHÅG

Där bortom finns något annat
du har nog sett samma sak
jag ska spara till en egen resa
och glömma färden tillbaks

Våran mark slutar aldrig snurra
du kan inte bara sitta still
det finns nya miljonärer
som kan göra vad dom vill

Vem kan ro förutan åror
vem kan springa utan ben
vem kan skratta utan munnen
vem kan kasta utan sten

Kan du komma genom väggen
kan du höra mina ord
kan du lyssna riktigt noga
och sen säga att du förstod
jag är längre bort än du tror

JAG VILL VARA LUFT
JAG VILL GLÖMMAS BORT
JAG VILL VARA ALLT
JAG VILL KOMMAS IHÅG
JAG VILL VARA LUFT
JAG VILL GLÖMMAS BORT
JAG VILL VARA ALLT
JAG VILL KOMMAS IHÅG

En enda värld i mörker, en bur av natur
människor som andas utan att veta hur
ett liv kan bli flera och flera kan bli ett
förstår du vad jag menar, det är väl ganska lätt

JAG VILL VARA LUFT
JAG VILL GLÖMMAS BORT
JAG VILL VARA ALLT
JAG VILL KOMMAS IHÅG
JAG VILL VARA LUFT
JAG VILL GLÖMMAS BORT
JAG VILL VARA ALLT
JAG VILL KOMMAS IHÅG

Så himla fin

If I die before you do.
I'll go to heaven and wait for you.
If you are not there by judgement day,
I'll know u went the other way.
I'll give the angles back their wings
And risk the lost of everything.
Just to prove my love is true.
I would go to hell to be with you

image6

*Rubrik*

It's eating me up from inside
I belive I'm going to die
The smell of a burning rose
is reaching the tip of my nose
Right before it has eaten its way out
I can feel the burning pain on my cheek
A peddle fron the rose has landed without a creek




Whats it like founding someone
who loves you all nignt long?
Whats it like to hear your heart song
everytime he's among?
Is it great this feeling
so appealing?
My heart says 'grab it! '
but my head screams 'don't give a shit! '
excuse my language, but thats me
I'm a bitch!


Asså, den där blev bara sjuk :S


When you talk
I walk
When you think
I drink
When I'm a fool
you keep cool.

What did I do to deserve you?
My love was bigger than I knew
Now you are lost
When I needed you the most

What have you done now


Old poems, worthy of publication

Nu är det en sån där jobbig känsla i magen igen...
Det gör ont liksom
Men det är inte för att du är hungrig
nervös
eller rädd.

Men ändå,
känslan ligger där och stör dig.
Stör dig i allt du gör
finns med i alla dina tankar.

Känslan jag varit utan ganska länge nu.
Sluppit.
Inte behövt känna
inte behövt brytt mig om

Nu är den tillbaka.
Känslan av att vara olyckligt kär.


Pennie
(Okej, kanske inte en dikt...? men ändå)



Fifteen is a terrible age, and while I
walked around with the conviction that
I was somehow more grown-up than my
classmates, the truth was that I had
merely found a different way of being young.


Paul Auster


Hur mycket plats får jag ta på jorden?
Hur mycket luft
hur mycket vatten
hur mycket energi får jag använda?
Inte en droppe, inte en kubikmillimeter, inte en joule
mer än att alla, varenda en på jorden
kan använda lika mycket.
Eller hur?

Jag ska ta så mycket plats på jorden
så att alla får plats.

okänd


Inuti mig har jag en värld
Inuti mig har jag en värld
som är större än världen utanför
Inuti mig har jag en värld
som är större och mer spännade än
världen utanför
Inuti mig har jag en värld
som är oändlig

Jag är en värld
Du är också en värld


okänd



All you ever do is stare.
Have it never occured to you,
that your eyes will dry out?

Pennie
(Dikt och dikt..)



"Jungfrudom, jungfrudom, var är du nu när du lämnat mig?
- Aldrig kommer jag åter till dig, aldrig kommer jag åter."




CHOCK!!!

Ja, kära herrskap. En CHOCK bestämde sig för att attackera mig idag.


Det var en kille som jag spanat på på min teater, men aldrig börjat prata med för han var en av ledarna.
Så nu på en återträff på nationaldagen så började jag prata med honom ändå (hallå, han var ju snygg). Han är från lettland och här på ett projektarbete btw. Aja... men sen åkte jag hem och det blev inte mer. Men så idag var jag på stan och så HELT PLÖTSLIGT (!!!) uppenbarar sig människan bredvid mig!
Chocken hoppar vid detta ögonblick på mig bakifrån och får mig att skratta och gråta samtidigt som jag skakar. Min hjärna fungerar inte alls. Jag försöker förtvivlat få min kära vän Inga att förstå vad som händer;
- De... deet... det är...ju...ju...
- Va..? Va?! Oj, JAHA!!!
Och så får även hon en attack av skratt.

Ibland är det tur att folk inte känner igen mig...



Cubus i Sundsvall city borde för övrigt öka sin säkerhet... Say no more.




Time to let go?

Jag kom just på mig själv med att ha ett lösenord till en comunity här på internet bestående av en killes namn och "4ever". Ovanligt? Nej kanske inte. Bara det att denne specielle ('cause belive me, he is) kille hade jag en crush på för ganska precis ett år sedan. Så frågan som maler i huvudet på mig är nu alltså "varför i all världen har jag inte bytt lösenord?" För att det är ett ypperligt bra lösenord som ingen skulle kunna knäcka? Ja, möjligt. Men jag har minst tre till, precis lika brillianta på lager, redo att användas. Så varför ha kvar just detta? Hm.

Jag tror, men det är ju bara en gissning, att jag möjligen, kanske, eventuellt, kan finnas en liten risk att jag som av en händelse... inte har glömt Killen ifråga... Men som sagt, det är ju bara en gissning!

För övrigt läser jag fortfarande hans blogg. Du kanske tror att denna crush (för ett år sedan) faktiskt blev något. Typ, att han kanske visade intresse tillbaka? Tja.. då är du lyckligt ovetande om att jag faktiskt blev totaldissad. Ja, kära bloggläsare, jag är besatt av en kille som totaldissade mig, och dessutom flyttade långt långt bort, för ett år sedan! 

Men nu är det ju så att, denna magnifika (måste han vara som sitter kvar i mitt sinne så här länge) nu ska komma hem. Hem till sundsvall, 2 mil från mig. Och då förstår du ju säkert att jag sitter här och undrar hur länge det kommer ta innan jag stöter på honom i stan eller liknande. Pinsamt. Jag kommer dö... Jag kommer dö av pinsamhet. Gosh.. vilket öde...



tralallaaa...sen då?


Sittin in my sofa
counting all my toes.
1-2-3-4-5 that´s how the story goes.
Slippin and sliding
drooling on the floor.

I don´t know what I took
but I know I want some mo-o-o-ore.




Finemang?

Look mum, look what I've done!



A frozen tear
on the edge of no ones spear
The blood drips
but left is the tear
It has no fear

Soon it too will fall
Brake in half
yes, you will hear a screaming call
you thought it would last forever
but just like it have before
this too will be one with the floor





The slow heartbeat tonight
as the cold wind bite,
it has cleares my sight
There is no knight
No one to save us from this blight
As I wish for everything to go away
someone tells me to make way
It's the dawning of a new day

Lets paint the sky with stars.

Jepp... det här är allt jag fick ur mig ikväll.


image5

Vi är så fula tillsammans.
Jag älskar oss!

*plingplong* -Var det dörrklockan?

Nej... Min rubrik har faktiskt ingenting alls med resten av texten att göra :S

Tolv timmar kvar tills jag sitter i bilen, iklädd svarta kostymbyxor, vit t-tröja och en grå tjocktröja. Bilen kommer styras mot kyrkan av min pappa. På passagerarsätet kommer min morfar sitta, och bredvid mig i baksätet, min bror och mamma. Nej, vi är inte kristna. Vi åker till kyrkan endast av en anledning. Att ta farväl av min mormor.



Fick prata ut hos en kompis ikväll om det. Det var faktiskt jätteskönt.

- Tack för att jag fick prata ut typ :P
- Tack för att jag fick lyssna!

Hm. Nog aldrig någon som sagt så till mig förr. Fräck känsla :)



Jag har en hund, som jag gillar jättemycket!
Jag har en häst, som jag gillar jättemycket!
Jag har flera katter, som jag gillar jättemycket,
och jag har en familj
, som jag älskar!




*blablabla*
  Bara massa ord. Vilket är det korrekta sättet att uttrycka känslor på?
Åsikter uttrycker vi genom ord.
Men känslor är inte åsikter.
Känslor är känslor.
Borde inte de få ett eget sätt att uttryckas på?
Kroppsspråk.
En förlamad är alltså dömd att inte kunna uttrycka känslor.
Som en hare i en snara,
som tårarna i ögonen,
som våra hjärtan, inlåsta i våra bröst.
Dömda att inte kunna visa känslor.
Vissa dömda att inte ens kunna känna.



Men gudars vad jag skriver.







Dumma, dumma känslor

Nej... jag orkar inte skriva. Och ja, jag skrev just det där. Annars händer det ju inget på den här sidan. Men det gör det ju ändå inte när jag bara skriver att jag inte orkar skriva. Och nu har jag skrivit så mycket så ingen kommer ta mig på allvar.

Men fysatan för allt som finns och inte finns just nu.



I wanna kiss your lips
I wanna hold you tight
I wanna dream tonight.
But we know it's to good to be true
for both me and you.



Om jag ville bli personlig skulle detta inlägg bli mycket mycket längre





It's sad... sad it is.

The way I feel I mean. And it's a bit funny too...
The way I feel.
My heart aches, and my throat is sore.
But I have no cold.
Neither the flu is bothering me.
No, this is a pain much deeper inside.

Think about the thing closest to your heart...
Now, imagine that it goes away.
Wouldn't you miss it?
It would be like a hole of darkness right beside your heart.
And you would desperately try to fill it up.
Hurry, before anyone sees it.

You are in the biggest need of comfort
When you suddenly realize,
No one is there to give it to you
Cause, the one who use to,
is now the one causing you the actual pain.

Come to realize this, the hole beside your heart will only keep growing
for there is no one there to fill it up.
And this my friend, might be the most painful feeling you will ever experience.
The feeling of loneliness.

*Rubrik*

I will go almost anywere to feel that I belong.


Ja, nu sitter jag här igen utan något att egentligen skriva... hm. Varför kanske du undrar? Tja, det kan du ju få fortsätta med.
HA!


I brist på annat tänkte jag nu fylla min blogg med lite pladder. Så för er lite mer sofistikerade läsare kan jag nu hänvisa till vilken-annan-blogg-som-helst.

Jag har idag varit, hör och häpna, och shoppat med min bror. Han tar nämligen studenten imorgon och ansåg sig behöva, hör och häpna, lite finare kläder. Min mor och jag såg detta som ett ypperligt tillfälle. (mohhahaha) att gå i klädaffärer. Jag blev nog lika chockad som du kommer bli nu, över att få se min bror på bra humör i en klädaffär. (ifall det är nån som stör sig på att jag utnyttjar knapparna "kursiv" och "fet" så may they burn in hell) I vilket fall som helst köpte vi snabbt och smidigt en snygg skjorta, ett linne och ett par jeans (allt utvalt av moi).

På Mc Donalds för att köpa glass;
Mamma:
Men vi tar en hamburgare på en gång va?
Bror: Men nääe... jag är inge hungrig.
Mamma: Jo men kolla, här har dom menyer... en liten hamburgare för 35kr. Det tar vi!
Bror: Hallå? Jag sa att jag inte var hungrig, inte att jag inte kunde äta! Jag vill ha den där hamburgaren! *pekar på den största dubbla, helt seriös*

(btw, Mc Donalds hade slut på glass)

Så några timmar senare i glassbaren;
mamma:
En stor mjukglass tack!
killen i kassan: Nej, det räcker med en mellan! Jag tycker du ska ta en mellan!
mamma: öh... okej.. jag tar en mellan.
k i k: Ja det tycker jag!

(senare)
Jennie:
Chokladsås.
Han häller på lite sås och kollar på mig.
k i k:
Vill du har mer?
Jennie: Jepp.
Han häller på mer
k i k:
Nu kommer det att rinna.
Hela vägen ut ur affären droppar det om Jennies hand. Även hennes skor blir chokladiga. Väl ute på parkeringen torkar mamma bort nästan att chokladsås (eftersom den nu är på min hand och lite även på benen)
mamma:
Slicka unge för i helvette!


Imorgon går jag ut nian!


Grattis Lars och Jonatan till studenten!!! :D


Beslutsångest.

Ska jag sälja bort Fame? Ska jag skaffa en ny häst? Ska jag inte ha en häst alls?
Beslutsångest.

Fame är otroligt vacker och mjuk och gosig. Hon kan trösta. Hon är sprallig och kan gallopera så fort så vi nästan flyger. Jag kan nästan hoppa upp barbacka själv på henne. Hon älskar att hoppa och det är superkul att rida terrängbanor med henne. Jag älskar henne.
Men hon slängde faktiskt av mig nära varje gång jag red henne när vi just köpt henne. Och hon är stark och envis och vill absolut inte gå långsamt. Hon är omöjlig att fånga i hagen ibland och kan driva mig till vansinne. Ibland är jag så arg på henne att jag tappar allt förstånd. Hon lade sig ner i protest idag medans hon hade sele och vagn förspänt. Jag kan inte låta någon av mina vänner rida på henne, för jag är rädd att hon ska skena med dom. Men jag älskar henne.

Ska jag sälja eller ha kvar?
Beslutsångest.
image1
Nobodys Fame - varmblod.






Vi har varit på klassresa, 9a.
Hyffsat roligt. Var nere i Göteborg och gick på Liseberg, shoppade och sköt ihjäl varandra hejdlöst på en laserhall. (mitt lag vann ;D ) Självklart koma vi varandra riktigt nära bara för att det är två dagar kvar tills vi går våra skillda väger mot gymnasiet. Men jag sörjer nog inte så mycket ändå. Jag kommer hålla kontakten med de jag vill och gymnasiet kommer ju vara fullt med nytt folk man kan börja förpesta tillvaron för ;)

image3
Kära 9a i Göteborg. Självklart gör Marcus (klassens clown typ) kaninöron bakom Evas (klassförälder, (sorry Eva) men hatad av alla) rygg. (längst upp, lite till vänster)


image4
Matilda, Inga och jag. Koncentrerade?



Jag ska gå Hantverk - foto, och det är jag nöjd med. Tycker det ska bli både intressant och roligt. Askul att ta bilder, men nu låter jag alldeles för tråkig. Vad ska jag skriva då..? Hm.

Imorgon ska jag åka till Folkets Park i sundsvall och kolla på ett rep av sommarspelet "Les Miserablés". Nationaldagen och allt. Grattis Sverige. Ska träffa teatergänget som jag skildes från för rätt länge sedan nu, efter vi hade spelat upp våran teater "Människor" på Konsertteatern-sundsvall, några gånger. Ja, nu ska vi alltså återses och se på Les Miserablés och grilla och spela brännboll. Tyvärr kommer jag förmodligen sitta ensam större delen av tiden eftersom Inga (may she burn in hell) inte kommer vara där. (Lärde aldrig riktigt känna folket i teatergruppen konstigt nog) men det får väl bli som det blir. Jag kanske kommer ha skitkul också, vem vet?

Asså jag hatar barn. Jag vet att folk inte förstår det och allra helst inte min mamma. Men jag gör det. Jag gillar dom inte. Okej? Och nej, jag kan inte försöka sätta på en bra min och vara rättvis för dom är faktiskt snälla och duktiga. I've tried, and it didn't work. Jag gillar dom helt enkelt inte. Credit for tryin? Nej, inte från mamma.

Är jag för personlig nu? Antagligen.

För vad är väl en bal på slottet?

Tråkig? Långsam? Ensam?

eller
otrolig, het och härlig?

kanske
efterlängtad, förväntansfull och helt perfekt

men också
helt oväntad, förvirrande och full av besvikelser.



Jepp, nu slutar man nian. Slut. Liksom. Bara. Jepp.
Sörjer jag? Nej, inte än. Men kanske sen. Who knows...

maah!

Man ska nog inte skriva blogg när man inte har nått att skriva om... det blir liksom tomt då.


 

Bloody pirates!

Yo ho, yo ho, a pirate's life for me.

We pillage, we plunder, we rifle and loot. Drink up me hearties, yo ho!

We kidnap and ravage and don't give a hoot, Drink up me hearties, yo ho!


(hur många gånger kommer jag önska att jag vore en pirat?)

 

 

I will never love someone again! (and at the moment she said that, she realized it was a lie)

 

 

Det känns inge roligt att åka på bal, klassresa eller Les Miserables längre.

Bal ikväll, klassresa imorn-måndag, Les Miserables på onsdag... Talk to you after that I guess.

 

Åh, dusch, jag kommer till dig. Lämna mig inte.

 

 



RSS 2.0