Dikt
Titleless
It starts with a shiver down my spine
My heart starts beating faster
I know my hands are shaking
If I speak my voice will break
It's a well known feeling
impossible to stop
When I can hear you breathing
As your scent fill my lungs
My heart slows down
And by the time you kiss me
It has stopped.
It starts with a shiver down my spine
My heart starts beating faster
I know my hands are shaking
If I speak my voice will break
It's a well known feeling
impossible to stop
When I can hear you breathing
As your scent fill my lungs
My heart slows down
And by the time you kiss me
It has stopped.
Mozart
Min katt har börjat mögla. Kolla i pannan hans...
Goo' Jul
Idag har jag haft julkänsla. För att citera Matilda: fyfan vad julkänsla jag haft.
Det var totalt fullsmockat i våra skolkorridorer idag vid lunch. (I och för sig känns väl inte detta som ett speciellt ovanligt förekommande, men ändå). Det var nämligen alla treor som kände sig juliga och snälla och stog med bord i korridorerna och bjöd på pepparkakor, knäck, julmust, lussebullar och ja, allt möjligt ätbart faktiskt. Alla hade de tomteluvor och tamebajjeme om det inte var runt 10 tomtefäder där med. Julstämning var det här!
Ikväll var det sista teaterkvällen på ett tag. Nu när jag skriver det så kommer jag på att jag faktiskt inte vet när vi börjar igen. Humhum... Ohwell. Vi var i alla fall tillsammans med en annan ungdomsgrupp. Mycket trevligt. Fika fick vi med. Mycket trevligt. Men känns det inte lite sorgligt? Flera veckor tills jag kan flumma loss med dom igen. Hua. En lite lustig sak som jag lade märke till idag, vid fikat, var att vår grupp flög runt, dansade till julmusiken, skrek och härjade i ett enda rykande lyckomoln, medans den andra gruppen satte sig lugnt och civiliserat på scenkanten och konversierade på lagom samtalston...
Varför är vi psykfall och inte dom..?
När jag väl kom hem efter en lång dag så blev det tårta och paket till mamma, som fyllde år i går. Herre min ge så glad hon blev över mobiltelefonen.
Imorgon ska jag mysa med fotoeleverna i typ en timme, sen smiter jag till timrå skola och tjuvkikar på en teaterföreställning som en av mina teaterledare tydligen ska vara med i. Spännande indeed! Sedan åker jag nog hem. Eller kanske tillbaka till stan. Vad säger du mitt bi, ska vi fika imorgon?
Jag har i alla fall världen bussigaste far, som ska skjutsa mig hela vägen till skolan imorgon. Så nu går jag och lägger mig, somnar kanske runt tolv. Sedan kliver jag upp igen kvart över sju.
Sen
är
det
LOV
!
Jamen... God Jul då förfan.
Det var totalt fullsmockat i våra skolkorridorer idag vid lunch. (I och för sig känns väl inte detta som ett speciellt ovanligt förekommande, men ändå). Det var nämligen alla treor som kände sig juliga och snälla och stog med bord i korridorerna och bjöd på pepparkakor, knäck, julmust, lussebullar och ja, allt möjligt ätbart faktiskt. Alla hade de tomteluvor och tamebajjeme om det inte var runt 10 tomtefäder där med. Julstämning var det här!
Ikväll var det sista teaterkvällen på ett tag. Nu när jag skriver det så kommer jag på att jag faktiskt inte vet när vi börjar igen. Humhum... Ohwell. Vi var i alla fall tillsammans med en annan ungdomsgrupp. Mycket trevligt. Fika fick vi med. Mycket trevligt. Men känns det inte lite sorgligt? Flera veckor tills jag kan flumma loss med dom igen. Hua. En lite lustig sak som jag lade märke till idag, vid fikat, var att vår grupp flög runt, dansade till julmusiken, skrek och härjade i ett enda rykande lyckomoln, medans den andra gruppen satte sig lugnt och civiliserat på scenkanten och konversierade på lagom samtalston...
Varför är vi psykfall och inte dom..?
När jag väl kom hem efter en lång dag så blev det tårta och paket till mamma, som fyllde år i går. Herre min ge så glad hon blev över mobiltelefonen.
Imorgon ska jag mysa med fotoeleverna i typ en timme, sen smiter jag till timrå skola och tjuvkikar på en teaterföreställning som en av mina teaterledare tydligen ska vara med i. Spännande indeed! Sedan åker jag nog hem. Eller kanske tillbaka till stan. Vad säger du mitt bi, ska vi fika imorgon?
Jag har i alla fall världen bussigaste far, som ska skjutsa mig hela vägen till skolan imorgon. Så nu går jag och lägger mig, somnar kanske runt tolv. Sedan kliver jag upp igen kvart över sju.
Sen
är
det
LOV
!
Jamen... God Jul då förfan.
Dikter
When I'm gone
Maybe you would sit by me
Bring me flowers
Would you speak to me?
Maybe I would stay in your mind
Maybe you would cry
Light me candles
And tell no one what we had
But I think you will just let me be
I think you will try not to feel
Maybe you would sit by me
Bring me flowers
Would you speak to me?
Maybe I would stay in your mind
Maybe you would cry
Light me candles
And tell no one what we had
But I think you will just let me be
I think you will try not to feel
Show me
Wet my body with tears
Fill my bellybutton with water
Kiss my lips dry
Let me know how you feel
Hide nothing
Show me you
And take of your hood
Let me see the truth in your eyes
Du
Det är något med ditt sätt att le
Något djupt i dina ögon
Eller kanske dina hjärtslag?
Något hos dig får mig att bryta fasaden
Du drar ärligheten ur mig
Utan att vara medveten
Du gör mig galen
Utan att tänka
Julia
Julia, vem har stulit din Romeo?
Julia, vem är det som får tårarna att falla?
Julia, vem får dig att sluta le?
Julia, vem drar skuggan över dina ögon?
Julia, vad ska jag göra för att trösta?
Julia, när ska du se med klara ögon?
Julia, när ska du se skönheten?
Julia, när ska du känna vinden?
Julia, när ska du bada i solsken?
Julia, när ska du ta det världen vill ge dig?
Maktlös
En brännande smärta runt hjärtat
Som om det andas en drake inom mig.
En stickande känsla i ögonen
Som om jag springer i motvind.
En strypande känsla i halsen
Som hindrar orden från att ljuda.
...
Ditt innersta jag
Kom till mig när du är ledsen
Så ska jag lyssna
Kom till mig när du är glad
Så ska jag dela din lycka
Hör av dig när du har något att säga
Och sök upp mig när du vill se mig
Behandla mig som en kista
En kista som du kan viska hemligheter i
Och sedan veta att dom stannar där
Det spelar ingen roll om du inte hör av dig på länge
Jag vill fortfarande veta
Ditt innersta jag
Det är inte viktigt för mig att alltid ha dig nära
Det är din ärlighet som fascinerar mig
Det är den jag vill åt
Om vi är på varsin sida om jorden
Kommer dina tankar och ditt hjärta
Alltid vara för mig spännande
Det är en ära när du väljer mig till kista
Låt mig vara den du viskar i.
En brännande smärta runt hjärtat
Som om det andas en drake inom mig.
En stickande känsla i ögonen
Som om jag springer i motvind.
En strypande känsla i halsen
Som hindrar orden från att ljuda.
...
Ditt innersta jag
Kom till mig när du är ledsen
Så ska jag lyssna
Kom till mig när du är glad
Så ska jag dela din lycka
Hör av dig när du har något att säga
Och sök upp mig när du vill se mig
Behandla mig som en kista
En kista som du kan viska hemligheter i
Och sedan veta att dom stannar där
Det spelar ingen roll om du inte hör av dig på länge
Jag vill fortfarande veta
Ditt innersta jag
Det är inte viktigt för mig att alltid ha dig nära
Det är din ärlighet som fascinerar mig
Det är den jag vill åt
Om vi är på varsin sida om jorden
Kommer dina tankar och ditt hjärta
Alltid vara för mig spännande
Det är en ära när du väljer mig till kista
Låt mig vara den du viskar i.
Skärpning
Nu ska jag verkligen försöka skärpa mig.
Inte i skolan,
Inte hemma,
Inte med vännerna.
Inte i teatern.
Där gör jag redan så gott jag kan.
Nej, nu är det jag som ska ta tag i mitt liv. Göra så jag faktiskt kommer framåt. Även om jag bara är sexton år ("Vad kan en sextonåring ha hunnit med?"), så hindrar det ju mig faktiskt inte från att förbereda. Från att ta de där stapplande stegen som måste inleda min mils långa resa mot målet. Det är livet som rör endast mig, som jag ska ta tag i nu.
Och jag ska börja med att överleva morgondagen.
Inte i skolan,
Inte hemma,
Inte med vännerna.
Inte i teatern.
Där gör jag redan så gott jag kan.
Nej, nu är det jag som ska ta tag i mitt liv. Göra så jag faktiskt kommer framåt. Även om jag bara är sexton år ("Vad kan en sextonåring ha hunnit med?"), så hindrar det ju mig faktiskt inte från att förbereda. Från att ta de där stapplande stegen som måste inleda min mils långa resa mot målet. Det är livet som rör endast mig, som jag ska ta tag i nu.
Och jag ska börja med att överleva morgondagen.
Julklappar
Ja, så går man runt på stan i fyra timmar och känner sig väldigt nöjd. Man tänker: "Nu har jag ju köpt alla klappar". Lycklig åker man hem, men när man plockar i påsarna, vad får man se?
3 julklappar
...
Hur gick detta till? Hade jag inte minst sju stycken nyss? Jaha, bara att fortsätta med julyran bland affärerna då.
Typiskt.
3 julklappar
...
Hur gick detta till? Hade jag inte minst sju stycken nyss? Jaha, bara att fortsätta med julyran bland affärerna då.
Typiskt.
Haunted dreams, again
Inatt drömde jag upprepade gånger om ett spöke (vålnad/demon/whatever) som fanns i vårt hus. Jag drömde, vaknade, somnade om, drömde samma igen. Tills jag tillslut drömde annorlunda. Denna gång tog hon tag i min hand, pressade hårt med tummen på min ovansida och sa:
- Du skall straffas med evig smärta!
Hon var ilsken, med kolsvarta ögon. Jag vaknar och känner den numera välbekanta rysningen genom hela kroppen. Som vanligt kunde jag inte längre somna om.
De första drömmarna lyfter hon en telefonlur, och sträckte ut sladden, som om hon ville strypa mig. Sedan blir hon synlig, och hon behöver mig för att återskapa något från hennes tid. Jag ska ta, eller vara med, på ett fotografi. Jag säger att jag inte vill, hon får de där svarta ögonen och flyger på mig. Hon väser och kämpar för att skada mig så hårt hon kan. Inte för ens jag går med på att göra som hon säger är hon lugn. Men något går fel när fotot ska tas.
Jag vaknar,
Drömmer om,
osv.
Jag har nu vaknat av denna rysning sammanlagt kanske fyra gånger. Det är aldrig samma dröm, men en sak är lika alla gånger. Spöken, demoner eller annat övernaturligt.
- Du skall straffas med evig smärta!
Hon var ilsken, med kolsvarta ögon. Jag vaknar och känner den numera välbekanta rysningen genom hela kroppen. Som vanligt kunde jag inte längre somna om.
De första drömmarna lyfter hon en telefonlur, och sträckte ut sladden, som om hon ville strypa mig. Sedan blir hon synlig, och hon behöver mig för att återskapa något från hennes tid. Jag ska ta, eller vara med, på ett fotografi. Jag säger att jag inte vill, hon får de där svarta ögonen och flyger på mig. Hon väser och kämpar för att skada mig så hårt hon kan. Inte för ens jag går med på att göra som hon säger är hon lugn. Men något går fel när fotot ska tas.
Jag vaknar,
Drömmer om,
osv.
Jag har nu vaknat av denna rysning sammanlagt kanske fyra gånger. Det är aldrig samma dröm, men en sak är lika alla gånger. Spöken, demoner eller annat övernaturligt.
Minnen
Sitter här och fryser. Ge mig vinter utan kyla, jatack.
Idag funderar jag på det här med minnen. Minns man det man vill minnas? Hur mycket förvränger man minnen till sin fördel? Eller kanske, hur mycket förtränger man? Varför har vissa människor en förmåga att bara genom en snabb blick fastna på ens näthinna en lång tid, medans andra kan man se på utan att ändå riktigt se dom, flera gånger om. Hur kan man få en varm känsla inom sig, endast genom att minnas en tid som nu har passerat? Varför glömmer man vackra minnen, även om man desperat klamrar sig fast vid dom? Varför får vi inte välja själva vad vi ska lägga på minnet och inte?
Det enda jag kan göra är att ställa frågor.
Idag funderar jag på det här med minnen. Minns man det man vill minnas? Hur mycket förvränger man minnen till sin fördel? Eller kanske, hur mycket förtränger man? Varför har vissa människor en förmåga att bara genom en snabb blick fastna på ens näthinna en lång tid, medans andra kan man se på utan att ändå riktigt se dom, flera gånger om. Hur kan man få en varm känsla inom sig, endast genom att minnas en tid som nu har passerat? Varför glömmer man vackra minnen, även om man desperat klamrar sig fast vid dom? Varför får vi inte välja själva vad vi ska lägga på minnet och inte?
Det enda jag kan göra är att ställa frågor.
Done,
And she did a Smiley...
Vill.
Jag vill pierca mig. Känner starkt för att göra det nu. Vill.
Smiley
Tungpiercing
Helix
Tragus
Smiley
Tungpiercing
Helix
Tragus
Feber
När jag vaknade imorse blödde jag näsblod.
Det i vanliga fall så störande fenomenet fick mig idag att le.
Vita tänder blev röda.
Badrumsspegeln berättade för mig precis hur galen jag var.
Leendet försvann.
Jag andades inte.
Min hand fattade om den röda handduken.
Då kommer inte blodet synas väl?
Om handduken redan är röd?
Blodet vill inte sluta.
Det droppar ner från hakan
När jag går ner för trappan.
Jag vill ut.
Känna kylan
Fylla mina tomma lungor.
Kanske kan blodet i min näsa frysa till is
Och sluta droppa.
Men trappan tar aldrig slut.
Så här lång var den väl inte igår?
Jag räknar stegen.
Tjugofem hinner jag till
Innan jag faller.
Näsan har slutat blöda.
Istället flyter det nu fram en röd fläck på mitt bröst.
Mitt hjärta läcker.
Gråter.
Jag lämnar blodspår efter mig i luften.
Luft som inte går att andas.
Och så ett ljud
Skarpt
Som om någon hamrar på min trumhinna.
Plötsligt landar jag hårt.
Sängen är varm.
Klockan skriker.
Jag andas.
Det i vanliga fall så störande fenomenet fick mig idag att le.
Vita tänder blev röda.
Badrumsspegeln berättade för mig precis hur galen jag var.
Leendet försvann.
Jag andades inte.
Min hand fattade om den röda handduken.
Då kommer inte blodet synas väl?
Om handduken redan är röd?
Blodet vill inte sluta.
Det droppar ner från hakan
När jag går ner för trappan.
Jag vill ut.
Känna kylan
Fylla mina tomma lungor.
Kanske kan blodet i min näsa frysa till is
Och sluta droppa.
Men trappan tar aldrig slut.
Så här lång var den väl inte igår?
Jag räknar stegen.
Tjugofem hinner jag till
Innan jag faller.
Näsan har slutat blöda.
Istället flyter det nu fram en röd fläck på mitt bröst.
Mitt hjärta läcker.
Gråter.
Jag lämnar blodspår efter mig i luften.
Luft som inte går att andas.
Och så ett ljud
Skarpt
Som om någon hamrar på min trumhinna.
Plötsligt landar jag hårt.
Sängen är varm.
Klockan skriker.
Jag andas.
Säg inget.
Plötsligt uppskattar jag tystnad.
Tystnaden av att gå ner från mitt rum, för att finna radion i köket avstängd.
Tystnaden av att ligga ute i snön på natten och stirra upp på stjärnorna.
Tystnaden av att finna hur klockan på väggen plötsligt stannat.
Tystnaden av att inse hur mina hjärtslag avtar
Inse att mina andetag inte längre kommer.
Plötsligt söker jag efter tystnader.
Tystnaden av att gå ner från mitt rum, för att finna radion i köket avstängd.
Tystnaden av att ligga ute i snön på natten och stirra upp på stjärnorna.
Tystnaden av att finna hur klockan på väggen plötsligt stannat.
Tystnaden av att inse hur mina hjärtslag avtar
Inse att mina andetag inte längre kommer.
Plötsligt söker jag efter tystnader.
Dikt av Stig Larsson. Fått av svenskaläraren.
MANI,
Min penis är fuktig.
Jag har tvättat den.
Nu väntar jag på att raviolin ska bli varm.
Här på Kungsholmen äter vi mycket ravioli.
Vad vet jag egentligen om det?
Okay. Jag tror att vi äter mycket ravioli
Här på Kungsholmen.
Varför tror jag det?
Nej, det gör jag egentligen inte.
Jag måste byta ämne.
Raviolin puttrar på spisen.
Nej, nu är jag där igen.
Ravioli. Ravioli. Varför skirver jag om ravioli?
Jag är tvungen att skriva om ravioli.
Det är en dålig förklaring. Vem skulle tvinga mig?
Och hur kommer penisen in i bilden?
Det låter riktigt otäckt: "penisen in i bilden".
Det verkar ju som om det vore någonting sensationellt
Att jag har tvättat min penis.
Det är det inte.
Det verkar faktiskt som om jag skriver ner
Allting jag tänker.
Gör jag? Hjälp!
Ett ögonblick av insikt... eller förvirring?
Jag har efter att ha läst mina senaste inlägg konstaterat att jag förmodligen har den mest ointressanta, tråkigaste blogg någonsin skapad.
Kanske är det därför jag inte har skrivit så mycket på sistone? Vad har jag att erbjuda till världen där ute? Världen som faktiskt existerar utanför min lilla fantasibubbla jag lever i, undrar jag nu. Och varför jag sätter mig och skriver nu, har jag faktiskt ingen aning om. Ingenting har hänt i mitt liv, sedan jag publicerade det sista, frustrerande dåliga inlägg. Eller har det? Kanske har det hänt något som haft större inverkan (är det ens ett ord?) på mig än jag förstått. Är det så att mitt undermedvetna vill säga mig något, och det är därför jag känner ett starkt behov av att blogga? Eller kanske, är det bara så, att jag inbillar mig att om jag inte tar kontakt med världen utanför bubblan lite då och då, kommer den försvinna? Men om jag ändå sitter inpressad i bubblan, vad behöver jag då den andra världen till? Den ger mig inget speciellt, och jag tillför då med största säkerhet inget alls till den. Min bubbla är inte så stor. Kanske behöver jag mer plats? Kanske är det dags att lämna bubblan och se sanningen? Inse att jag inte är ensam. Förstå att detta inte är verklighet. För snart måste väl drömmen vara slut? Jag har en sak klart för mig. Detta kan inte vara verklighet.
Kanske är det därför jag inte har skrivit så mycket på sistone? Vad har jag att erbjuda till världen där ute? Världen som faktiskt existerar utanför min lilla fantasibubbla jag lever i, undrar jag nu. Och varför jag sätter mig och skriver nu, har jag faktiskt ingen aning om. Ingenting har hänt i mitt liv, sedan jag publicerade det sista, frustrerande dåliga inlägg. Eller har det? Kanske har det hänt något som haft större inverkan (är det ens ett ord?) på mig än jag förstått. Är det så att mitt undermedvetna vill säga mig något, och det är därför jag känner ett starkt behov av att blogga? Eller kanske, är det bara så, att jag inbillar mig att om jag inte tar kontakt med världen utanför bubblan lite då och då, kommer den försvinna? Men om jag ändå sitter inpressad i bubblan, vad behöver jag då den andra världen till? Den ger mig inget speciellt, och jag tillför då med största säkerhet inget alls till den. Min bubbla är inte så stor. Kanske behöver jag mer plats? Kanske är det dags att lämna bubblan och se sanningen? Inse att jag inte är ensam. Förstå att detta inte är verklighet. För snart måste väl drömmen vara slut? Jag har en sak klart för mig. Detta kan inte vara verklighet.
