En kväll på kulturmagasinet

Och det var just en sån där dag, en sån där dag då allt är fel och obekvämt och alla är irriterade och arga och allra mest jag själv. Det var just precis en sån dag. Och jag kunde för mitt liv inte komma på något bra med att leda en barnteatergrupp den kvällen, för att sedan bege mig till sundsvall och lyssna på nån kille som jag knappt visst vad han skulle göra överhuvudtaget.

Det skulle bli tortyr.

However, än en gång lyckades teaterflickorna få mig på andra tankar en stund medans de utövade en av mina favoritaktiviteter, och livet såg lite ljusare ut. Men, as always, återvände mitt kassa humör ganska omgående och ganska rejält. När vi dessutom kommer fram till Kulturmagasinet och underbara Hans ler och jag bara inte orkar le tillbaka, kan man ju önska sjunka genom jorden. Denne Hans informerar oss om att (förutom hur roligt det är att se oss) vi kommer måsta stå upp i över en timme. Lyckat.

Hade inte all världens tyngd vilat på mina axlar hela dagen redan, så skulle detta antagligen inte bekymrat mig så mycket. Dock under omständigheterna så blev detta nog för att få mig att vilja åka hem. Skita i den förbannade Emil fucking Jensen och bara åka hem och gömma mig i sängen och aldrig mer titta ut.

Men så hittar vi i alla fall en stentrappa att sitta i, halleluja, och efter 10 minuters försening börjar denna, som visar sig vara fantastiske - och inte som tidigare omnämnd fucking - Emil Jensen övertyga mig om saker som att en mur bara är en bro på högkant, eller hur att vara dålig är en bra början, att det inte finns något mer deprimerande än en läggmatch i pingis på psyket. Och så väldigt många andra sanna och bra saker, att jag när jag går ut därifrån, en och en halv timme senare, är fast besluten att köpa hans skiva och att livet går vidare.

Emil Jensen pratade om döden och om sorg och saknad och istället för att säga saker man redan har hört, så gav han någon slags tröst. Han bar fram saker som är viktiga på ett helt nytt sätt, och han gjorde min dag. Om ni någonsin får chansen att se honom uppträda - så ta den.


Det är värt det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0