torsdag

Grattis Inga som fyllde körkort igår :)


Jag sitter visst och lyssnar på Tenacious D. Dom är faktiskt ganska bra. Sköna sådär liksom.

Jag ska göra en bok. Håller på med det nu. Eller, inte nu nu nu nu nu, men förut idag. En bilderbok. Med mina bilder. En portfolio. Ska bli väldigt kul att ha den i bokhyllan sen faktiskt. Mina 50 bästa bilder. Det är synd att jag inte har fler bara. Blir en tunn bok. Men ändå. Har man inte fotat under sina tre år på fotoskola så har man inte. Otur liksom.

50 bilder är ju fler är noll, iaf... faktiskt.



This is just a tribute...




Oj, hon bloggade.

Dan före dan före dan

God Jul
barn

Jullov

Fysatan vad trött jag är.

Sitter som vanligt och redigerar bilder. Typ det enda jag gör nu för tiden. Mitt projekt har fallit ganska hårt. Bilderna hör inte ihop så som jag vill att dom ska (färgerna) vilket är helt mitt fel. Jag har visst en tendens till att göra såhär. Få en asbra idé, se bilderna i huvet, entusiasm, och sen liksom... faila.

Bra tänkt, uselt utfört.

Men nu är det i alla fall bara tre dagar kvar till jullov. Jullov på riktigt. Vi har "mys-pys" avslutning på tisdag. Mys-pys liksom. Härligt.

Igår invigde jag Momento Palace tillsammans med Jana och Mimmi, och några av Janas klasspolare. Först trodde jag att det var pyttelitet, för man ser liksom inte hela lokalen när man kommer in. Men ju längre jag var inne där desto fler rum upptäckte jag typ. Så tillslut var det faktiskt riktigt stort. Och kvällen var trevlig. Jag var chaufför, och krogen är ju helt klart roligare när man matchar ens omgivnings vinglighet, men det var för det mesta riktigt kul ändå. Nya bekantskaper, alltid kul.

Minuspoäng till 40+arna som var där dock. Wtf, liksom? Är man över 40 år går man väl ändå inte ut på en onsdag på en krog där det är 18årsgräns och super sig full..? Ska man promt göra det som 40åring kan man väl åtminstone hålla sig till sin åldersgrupp och helgen..? Inte nog med att dom fanns där, självklart fastnar en jävla salivsprutandes, skelögd, rundfotad, lönnfet idiot vid mig och börjar snacka (spotta). Suck. Why, god, why? Som tur var kom en gammal kompis ganska snart och efter ett viskat hjälp! i örat blev hon min flickvän. Mission accomplished - han gick.

Men andra mer angenäma händelser ingick såklart också i kvällen och runt halv 4 kraschade jag i sängen.

Jag är fasligt ineffektiv med redigeringen känner jag, och jag vill ju faktiskt komma hem nångång idag, så på återseende mina små dunbollar. På återseende.

Äntligen

Snö





:)

Wait... hard wait wait.

Aloha mein friends!

Jag sitter på skolan och väntar på att mötet angående guldtrofén ska börja. Jag har egentligen ingen lust eller energi alls till att hjälpa till på fredagens julmarknad (som uppdraget innebär) men jag vill ju att vår klass ska ha en chans att vinna, och jag vill ju visa engagemang och jag har ju faktiskt inget bättre för mig. Så, alltså väntar jag på mötet.

Annars känner jag väl att mitt APU-projekt har gått åt helvete. Tiderna passar inte ihop för alla som ska vara med. Jag har tre bilder kvar att ta och bara denna vecka på mig. Denna veckas kvällar på mig. Och inget inplanerat hittils. Så jag kan ju se i stjärnorna efter det där betyget. Bye bye, liksom. Men det är inte det värsta. Det värsta är min underbara handledare Carina Vallin, som det känns som att jag sviker genom att inte fixa det här. Kasst. Men inte så mycket att göra åt antar jag.

Well. Fem minuter kvar till mötet.


Adjö, mes amici!

Simon und ich

Simon ist mein Schatz. Er liebt mich, der luckely ist, da ich ihn zu liebe.
Dieses ist ein Foto, das mein Lehrer von uns machte, weil wir zusammen so
gut schauen. Jetzt brennen Sie uns ein Kuss durch und sagen Sie, dass Sie
uns auch, für uns lieben Sie sicher lieben.


Genießen Sie, Sklaven

Bloggen ja...

Har insett att jag återigen har slarvat med bloggandet. Skulle inte jag skärpa mig?

Igår shoppade jag och mor julklappar, för snart är det jul
Dagen innan det fotade jag Simon i studion, för snart är det jul
Ikväll tänkte jag göra ischoklad, för snart är det jul
Jag och Inga ska ge ut manus på måndag, för snart är det jul
Idag fick jag ett mail om julavslutning på skolan, för, ja, snart är det ju jul.


Vissa saker kunde varit lite bättre,
vissa saker kunde varit hell of a lot bättre,
vissa saker kunde varit sämre
och vissa saker kunde varit hell of a lot sämre.

Så med andra ord är allt som det ska och jag har inte så mycket att blogga om. Ganska logisk förklaring till mitt fuskande.

Här får ni i alla fall en inte-så-julig-bild.


Varsågod.

Das Vampir

Skriva manus är
roligt.

Skriva manus är
utmanande.

Skriva manus är
spännande.

Skriva manus är
tänkande.

Skriva manus är
fullkomligt omöjligt.



I amz ztuck.

Måndag

Hjortronglögg, blåbärsglögg och pepparkakor.

Har köpt saffran. Det blir lussebullar av det.

Det fattades sex barn på teatern idag. Av tolv. Gick sådär.

Kört fast på manus. Går nog bra snart igen.

Tycker det ska bli jobbigt imorn.

Och dagen efter det.

Fast onsdagkväll blir bra. Alltid nåt.

kjsgäpnmksnmglkjsngoöuwshegbl<kmngökwarjgkbndfzkbsr

Typ så.

Hemma

Hemma igen efter 10 dagar på vift.

Teaterdagar tors-sön, Simon, sön-sön.

Kan ju säga att det alltid är skönt att komma hem. Nivet, dofter som man känner igen, sitt egna rum, djuren, familjen... Men gud vad det är långtråkigt. Usch. Ändå har jag saker att göra. Måste få ihop alla plåtningar, få tag i folket som ska vara med på plåtningarna (lättare sagt än gjort visade det sig). Skriva manus. Städa. Julpynta. Teater med barnen. Ja. Och ändå har jag så himla tråkigt.

Känns som att jag aldrig i världen kommer bli klar med projektet i tid. Känns ganska kasst. But I'm trying. Ska till skolan imorn och på onsdag tänkte jag och pilla med ljus i studion, se om jag får fram nåt bra tills vi ska fota. (När nu det blir...) Blir nog ingen kväll denna vecka - studion kommer inte vara öppen - men däremot i helgen, har jag chans att få några bilder färdiga. Vilket skulle kännas ungefär som att vinna en miljon på triss just nu.

Ont i huvet har jag också. Typ konstant. Jag kommer utveckla migrän innan det här är klart. Om man nu kan det. Jag kan säkert. Och så är det ju alla dessa julklappar. Stressistressistress.




Simon bjöd mig på bio i lördags. Kände att jag behövde avsluta med något positivt. Jag fick inte veta vad vi skulle göra förens vi stod vid biokassan. Vi såg New Moon. Den var ok. Ungefär vad jag förväntat mig. Det var en mysig kväll. Mm.


Ha en fin dag nu,
The Ruler.

Skjuta folk

"Det är så sjukt att ni sitter och låtsas skjuta folk och tycker det är jättekul"


Ja, okej, den meningen kanske har kommit ur min mun några gånger.
Ja, okej, jag tycker faktiskt så.
Ja, okej, det kanske kan hända att jag själv låtsades skjuta några folk ikväll.
Ja, okej, det kan vara så att jag försökte igen och igen.
Ja, okej, det stod tillslut "mission success" på skärmen.
Ja, okej, det kändes asbra.

:)

Här sitter jag och Emil

Här sitter jag, med blött, nytvättat hår, och väntar på att Simon ska komma hem efter sin körlektion. Det gör han snart. Kommer hem alltså.

Jag lyssnar också på Emil Jensen på spotify, för han finns där. På spotify, alltså. Han är fortfarande lika bra.


Jag har en spricka på insidan av läppen också. Ni förstår, jag rör på mig när jag sover. Och igårnatt skulle jag bara vända mig om i sömnen, fast då var liksom väggen i vägen... Ont. Vaknade då kan man säga. Kved. Och min snälla, snälla pojkvän klappade mig två gånger på ryggen och somnade sedan om. Det var fint. Tog lite längre tid för mig. Att somna om alltså. Fast det gör i alla fall inte ont.

Gud vad Emil Jensen är bra.

Jag saknar min Alice lite. Råttan alltså. Pratade med pappa igår och hon är så social och mysig. Det är synd att man inte kan frakta djur fram och tillbaka hur som helst. Om man kunde det skulle jag ta med mig Alice, Mozart  och Aaron varje gång jag åkte bort. Härligt gäng. En råtta, en katt och en hund. Mm.

Nu ska jag gå.
Vi hörs. 
Eller ses.
Eller nåt.
Kärlek.



Vi ska vara fria
Men varför och från vem?
Vi ska spela svåra
och aldrig längta hem
Jag gör ett misstag
och jag gör det med flit
jag spelar chanslöst
och ber dig komma hit



Vad du än gör med mig nu
och vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
Om du trollar bort mig
långt från dig
och lurar hem mig
med dina sämsta tricks
så får du mig ändå
tro att du har tröttnat på mig
ring mig sen och ångra dig igen
så får du mig ändå
för vad du än försöker säga nu
så får du mig ändå
så får du mig ändå



What to do when ya luck is through

Mickey Avalon
http://www.youtube.com/watch?v=2qMna5Yl8fc

Ber om ursäkt för videon...

All grown up and stuff

Körkort och VISA-kort.

I feel so grown up!





Råttfan har fått en kompis nu. Världens tråkigaste, som bara sover, men i alla fall. Hon kanske kvicknar till när chocken av att bli fullkomligt krossad av Alice's bitchighet har lagt sig...

Ni vet vad dom säger, sådan matte sådan råtta, right?
Eller hur det nu var.


Imorgon kommer Simon, finally!
Och jag ska hämta honom på stationen, själv, med bil, för så kan jag göra, för jag har körkort. Sen ska jag ha honom för mig själv i ungefär 22 timmar, sen ska jag åka på teaterdagarna i stockholm, vilket också ska bli kul, sen ska jag ha honom för mig själv igen jagvetintehurmångatimmar, men en vecka iaf. Sånt gör man tummen upp för om detta hade varit facebook.


Och Magistern var visst hem till mig igår också. Käkade lite godis, fixade nytt virusskydd till min dator, kikade lite på Alice och åkte sen igen. Blev inget allvarligt snack med mor och far med andra ord. Helt okej, den där Magistern.

Fredag den trettonde

So far so good...

Fångad av en stormvind

Jag ber om ursäkt för Carola-citatet, men det var faktiskt precis så jag tänkte efter mitt möte med Carina.

Hon blåste in som en orkan i min hjärna, virvlade om, skapade nya idéer och engagemang, sådde frön och entusiasm och sen virvlade hon bort lika fort som hon virvlat in. Hon gav mig en kram och i nästa sekund var hon fem meter bort och vinkade medans hon gick. Jag han knappt säga tack förens hon var utom synhåll.


Nu är jag redo för praktik.

Egoistjävel

Läste på Julias blogg om the Avett brothers igår och dem är bra. Lyssnar nu.


Ska iväg runt lunch och ha möte med Carina Vallin för att prata om min praktik. Jag hoppas det går bra och att hon har några assmarta idéer så det blir nån fart. Just nu är jag jättestressad. Har inte tagit nån bild denna vecka och kommer inte göra det nästa heller (ska bort den 19e, kommer hem 29e) alltså faller det bort tre veckor. Hela praktiken är på sex veckor. Sju bilder på tre veckor... Mmm... Undra om Carina kommer tycka jag är dum och jobbig för att jag är borta så mycket så jag får stressa i slutet..? Men det kommer säkert gå bra. Jag får väl ägna dessa två veckor till att göra en superplanering. Den vecka som just gått har jag fått tag i sminkmänniskor, mötat med dom, pratat med Carina och (ska) möta med henne.


Äsch. Frukost kanske.

Tv-tittande

En kväll här om dagen satt min far och jag och såg på tv. Det var nåt av alla dessa CSI-program. Hur som helst... nej vänta nu, det var nog the mentalist förresten. Jaja. I alla fall så var det en blind kvinna med, och när hon helt obesvärad öppnar dörren för dem som knackar på säger jag till pappa att, vad modig man måste vara som blind. Jag skulle aldrig våga öppna dörren om jag inte såg nåt.

Jamen, sa pappa då, hon ser ju inte på så mycket tv-program heller...


Och då tänkte jag att jo, men det har han ju faktiskt väldigt rätt i.

En kväll på kulturmagasinet

Och det var just en sån där dag, en sån där dag då allt är fel och obekvämt och alla är irriterade och arga och allra mest jag själv. Det var just precis en sån dag. Och jag kunde för mitt liv inte komma på något bra med att leda en barnteatergrupp den kvällen, för att sedan bege mig till sundsvall och lyssna på nån kille som jag knappt visst vad han skulle göra överhuvudtaget.

Det skulle bli tortyr.

However, än en gång lyckades teaterflickorna få mig på andra tankar en stund medans de utövade en av mina favoritaktiviteter, och livet såg lite ljusare ut. Men, as always, återvände mitt kassa humör ganska omgående och ganska rejält. När vi dessutom kommer fram till Kulturmagasinet och underbara Hans ler och jag bara inte orkar le tillbaka, kan man ju önska sjunka genom jorden. Denne Hans informerar oss om att (förutom hur roligt det är att se oss) vi kommer måsta stå upp i över en timme. Lyckat.

Hade inte all världens tyngd vilat på mina axlar hela dagen redan, så skulle detta antagligen inte bekymrat mig så mycket. Dock under omständigheterna så blev detta nog för att få mig att vilja åka hem. Skita i den förbannade Emil fucking Jensen och bara åka hem och gömma mig i sängen och aldrig mer titta ut.

Men så hittar vi i alla fall en stentrappa att sitta i, halleluja, och efter 10 minuters försening börjar denna, som visar sig vara fantastiske - och inte som tidigare omnämnd fucking - Emil Jensen övertyga mig om saker som att en mur bara är en bro på högkant, eller hur att vara dålig är en bra början, att det inte finns något mer deprimerande än en läggmatch i pingis på psyket. Och så väldigt många andra sanna och bra saker, att jag när jag går ut därifrån, en och en halv timme senare, är fast besluten att köpa hans skiva och att livet går vidare.

Emil Jensen pratade om döden och om sorg och saknad och istället för att säga saker man redan har hört, så gav han någon slags tröst. Han bar fram saker som är viktiga på ett helt nytt sätt, och han gjorde min dag. Om ni någonsin får chansen att se honom uppträda - så ta den.


Det är värt det.

Det våras för Magistern

Vad kul det blev med Magistern helt plötsligt :) Många engagerade - härligt! Ska vi skapa en tävling om vem som kommer på vem det är först? Kanske en liten vadslagning om när/om mina föräldrar kommer få ett samtal hem snart?

Måste i alla fall tacka Magistern för min ökade besöksstatistik... heh.


Hur som haver har helgen bestått av familj. Farsdag idag och det har firats hela helgen. Trevligt som vanligt.


Sen har denna familj också expanderat... En liten (liiiiten) Alice har kommit in i bilden. Hon är, bam bam bam, en råtta! Min råtta. Min fina fina bäbisråtta. Som vi alla älskar. Alice.
:)

(Ja, en tamråtta då såklart)



Nu satsar vi järnet på praktiken och saknar Simon så vi dör en bit inombords.
Adjö.

Tidigare inlägg
RSS 2.0