Nolin

Enkelt? Jo, jo. Har man väl lärt sig en gång så glömmer man det inte sen.

Men ramlade gjorde jag ändå. Och drog med mig Inga ner i fallet as well. Jag skrapade upp mig lite här och var, och byxorna gick sönder. Inga var helskinnad iaf.

Och när vi legat och ålat oss ett tag ropar grannen "Öh... Gick det braa?!" Jo, jo.

Veckans spänning. Och du missade det.

Jag vill bli utbytesstudent!

Jag vill, jag vill, jag vill!

Men det kostar som billigast 57 000:- för en termim.... Lite synd...

Kort inlägg. Vad mer ska jag säga?

Så, nu ska jag fortsätta på det lite kortfattade föregående inlägget.

Jo, jag har som sagt börjat skolan igen. Går nu Hvfoto07. (Istället för Hvfo2, får vi heta det året vi började. Mycket fulare, men mycket smidigare) Idag hände faktiskt något som aldrig hänt i mitt liv förut. Jag var (tillsammans med tjejerna) i skolan från halv åtta på morgonen till nästan fyra på eftermiddagen. Nå, för vissa tycks kanske detta som en vanlig dag, med dubbellektioner och plugg, men för oss var det:

Idrottslektion - teori. (45 minuter?)
Fotolektion - information om uppgift, liten genomgång i Ps. (ca: 1 timme)

Så egentligen slutade vi klockan elva. Men då ville vi vara kvar och leka lite i studion. Sedan blev det lunch på donken eftersom skolans matsal redan var stängd, och vad som skulle vara "leka lite i studion" förvandlades snabbt till hår- och sminkfix och massa modellande. Haha, så kan det vara. Men det var riktigt roligt, och klockan halv fyra ungefär kom Malte (fotolärare) och sa att vi måste åka hem för dom skulle stänga. Trevlig dag!

---

De nya ettorna har också bökat sig in på våningen och försöker väl ta så lite plats som möjligt. Dock känner jag mig lite hotad. Deras bilder är alldeles för bra och kontrollerade för att vara  första filmen... Hrm, alldeles för mycket tjuvträning!
Eller bara talangfulla ungar. Och ja, jag får kalla dom ungar, trots att dom bara är ett år yngre, för så är reglerna i skolan. Alla som går någon årsklass över är 'stora', och alla som går under är 'småbarn'.

Jag tror jag trivs ganska bra i mellanklassen. Tvåan. Varken störst eller minst, och man vet att alla som är äldre är treor och alla som är yngre är ettor. Och lärarna pressar en, men har ändå överseende med om det inte blir bra. Jo... jag tror detta kommer bli ett ganska bra år.



Så, detta blev lite längre än förra, när jag blev avbruten med något så värdsligt som lektion. Nu ska jag gå och se om mor har grejat nån mat, annars är det fram med kokboken!

Helg, ljuva helg.

Skola, skola, åter skola.

Ja, nu har jag gått snart tre dagar... Hm, och där ropar läraren att vi ska samlas i sal 617.

Jag antar att det innefattar mig med.

Som min vän, och kärlek, Inga påpekat: en sådan dansnörd du är!

Jag har fallit dit igen, och på allvar denna gång tror jag. Första gången jag satte min fot på en dansbana var på juldagen för ungefär åtta månader sedan. Efter det var jag ute lite emellanåt i några månader och dansade fox så gott det gick. Började en nybörjarkurs i bugg nån gång i februari tror jag. Men när den var slut så vet jag inte vad som hände, jag var upptagen med teatern och tappade suget, så jag var inte ute på evigheter.

Några skulle kalla mig avgiftad och befriad.

Men så nu, förra veckan... Rivstart på dansfronten och jag var ut fyra kvällar på rad! Jag kan väl inte påstå att det skett någon magisk förändring under mitt uppehåll som gjort mig till dansgud, även om det inte hade varit helt fel...

Nej, hua vad jag får kämpa för att inte konstant misslyckas ute på golvet och försöka göra åtskilliga sju-minutersperioder till åtminstone uthärdliga för killarna.

Men, oj, vad det är roligt! Nu kan ni räkna med att det inte blir några längre uppehåll från dansen framöver för min del! Snart börjar förstsättningskursen i bugg, och än är inte sommardanserna slut. Jag hinner med några till!



Lycklig är jag också som fått med mig Mimmi ut som sällskap,  Magnus som danskompis och chaufför, och alla andra jag fått kontakt med bara dessa fyra kvällar!



Så vad har du för fånig ursäkt..? Varför dansar du inte?

Min bror har skaffat sig en båt. Nej, en vattenskoter. Nej, en bå....

Det är en mix!


Den är rolig. Och häftig. Och man kan hålla full gas ett tag, och sedan göra fullt rattutslag - med full gas, utan att välta. Det blir en såkallad G-kraftssväng.

Idag skaffade de dessutom vattenskidor och så...

Jag vill dit imorgon.

Kycklingsallad:

Utsökta råvaror. Färsk ananas, majs och gurka.
Pasta i olika färger, rödlök så det stod härliga till.
Riven ost - istället för tärningar, kryddad saftig kyckling.
Dricka ingår i köpet, snabb servering.

Allt som allt:
4/10


Kanske tycker jag bara inte om sallad?

Telefonsamtal:

- Vad ska vi göra då?
- Jag kan komma till dig och hälsa på en sväng?
- Nej.
- Okej... vi kan... åka till Härnösand och äta sallad?



Lunch på Rutiga duken imorgon då, tydligen. Sallad.

Whatever.


Jag ska söka helg/kvällsjobb på Konsum i Timrå. Fancy.


Jag ska jobba i norge nästa sommar och tjäna shit load of money.


Jag ska prata med syon när skolan börjar och kolla om jag kanske ändå kan få byta linje. Eller kanske utforma en bättre situation för mig på linjen jag går nu.


Jag ska tamefan bada innan sommaren är slut.


Jag ska, om jag har råd, köpa en nikon systemkamera när jag får lön.


Och jag ska lära mig Photoshop.






Eller så ska jag bara skita i allt och sluta tänka så j*vla mycket.

Nu är mitt sommarjobb slut.

Halleluja

Det tråkiga är att alla säger att sommarn också håller på att ta slut. Det tänker inte jag acceptera. Nu ska jag bada, spela volley boll, gå på bio, äta ute, grilla och fotografera.

Heja mig.

Jag är verkligen jättedålig på att blogga nu för tiden. Jag säger hela tiden att jag ska bättra mig, och det går ju bra... Höh.

Men det är ju så trååkigt. Ungefär som mitt sommarjobb som jordgubbsförsäljare utanför Konsum. Riktigt skakar om själen varje dag. Not. Idag var det till exempel fullt av små svarta sniglar (Ja, du läste rätt. Så illa är det) på jordgubbarna. Det var minst en i varje låda. I vissa fyra-fem. Riktigt groteskt faktiskt. Och då tycker jag ändå att sniglar är på nåt vis ganska söta och fascinerande varelser. (Deras ögon sitter på antenner som åker in i huvudet på dom)! (!!!) Men näe... idag var det bara äckligt.

Tänk på det ni som inte sköljer jordgubbarna och andra frukter. Sniiiiigelsleeem..... Sniiiiiigelsleeeeeem......

Att jag ens för en stund kunde hoppas på två dagar av lugn och ro?

En halv dag, knappt. Nu är jag i valet och kvalet om jag ska försöka åka bort och fly från allt och kanske ändå få vara i fred ett tag, eller om jag ändå ska släntra runt hemma och vara på dåligt humör i två dagar. Fuck it.

Världen kan brinna med alla dess problem.

Ett minimonster har flyttat in.

Ja, han är sötare än sötast, men jobbig som få. Och tid tar han. Jag får vara hundvakt lite titt som tätt nu. Han kan nämligen inte vara ensam längre än 10 minuter. Och när man kommer ner på morgonen blir han så glad, och så är han överallt samtidigt, så var man än sätter fötterna så kan man sätta skallen på att nog fasen sparkar man på honom! Theodor heter han. Döpt efter en speciell person, lite. Och de finns en del likheter faktiskt. De ska vi dock inte gå in på närmare.

Well well. Jag är pank också. Får pengar om en vecka though, så det är lugnt. Jag ville köpa ett paraply här om dagen, och ansvarsfull och vuxen som jag är så blev det ett äpple, en cola och en marabou istället... Hrm. Jaja, det har inte regnat så mycket sedan dess ändåså. Åtminstone inte när jag har behövt vara ute någon längre tid. Kanske gör ett till försök att investera i ett paraflax till veckan då.

Tid har jag nästan ingen av. Men det gör mig inte så jättemycket faktiskt. Det känns roligt att behövas, och inte vara sysslolös. Även om det blir lite irriterande när jag måste sitta hemma som hundvakt medans mina föräldrar är på fest... Borde kanske vara lite tvärt om..?
      Som min mamma sa häromdagen när jag hade varit borta en kväll.
Morgonen efter:
 Mor: Jaha! När kom du hem igår då?
Jag: Runt tre...
M: Hrm! Ja, jag hade ju tänkt sitta uppe och vänta jag! Som riktiga mammor!
J: Heh..?
M: Ja! .... Fast... eh... Jo, jag somnade....
J: Haha! Meh, du har väl aldrig suttit uppe och väntat på mig?
M: Nej just det! Jag kanske inte borde lita på dig så mycket! Kanske borde börja göra så!

Min mamma börjar bli lite förvirrad tror jag. Hon klarar nog inte av valpen. Undra om jag borde sitta uppe och vänta på mor och far nu..? Dom är ju ute och härjar ikväll.

Näe, jag känner mig trött.




 

Ja, nu fick man ju frågan om man hade en aktiv blogg också, och jag måste ju snabbt inse hur mycket 'nej' jag måste svara på den frågan.

Så, hello my dear fellows!

Jag ska försöka vara lite mer intressant här.

Dagen som varit har nog varit den plågsammast varma på flera år. Jisses vad det var hett! Jag tycker inte riktigt om det här. Jag gillar att vara ensam om att vara het... hehe. Antar att jag får dela strålkastarljuset med solen lite i sommar. Darn.

Och på tal om strålkastarljus! Så var jag idag, tillsammans med mina teatervänner, och såg ett rep av sommarspelet "Lilla Dorrit" som har premiär om en vecka. (Fantastiskt snyggt jag fick ihop det nu va? Ye, ye I know). Och det var säkert jättebra, om jag hade haft chansen att konsentrera mig på vad som egentligen pågick där på scenen. Men eftersom det var typ 25 grader i skuggan, och vi satt i ett cirkustält i solen, så kunde jag helt enkelt inte slita tankarna ifrån ifall jag skulle smälta ihop till en liten pöl där på stolen eller om jag faktiskt skulle ta mig levande ut ur tältet. Det var kritiskt där ett tag.

Och jag ska ju verkligen inte klaga, med tanke på att jag knappt hade några kläder på mig och satt still på en stol. Tänk de stackars skådisarna då, som fick hoppa runt på scenen, sjunga, dansa, prata, agera och dessutom i riktigt pampiga utstyrslar! Ja, det fick mig inte att bli jättesugen på att vara med i ett sommarspel kan jag ju säga...

Men ifall jag inte nämnde det, så var det väldigt trevligt ändå! Det ska bli spännande att se den när det klart, inte bara ett rep. Och så ska jag försöka pricka in nån dag när det typ regnar och är nollgrader... hrm.


Kolla, vad duktig uppdatering! Eller hur, då? :)

Snart är det sommarlov!


Ni har väl hört att ögonen är själens spegel? Jag tycker det ligger något i det. Man kan se så tydligt i blicken vad någon menar. Om den ljuger, skäms, är glad, döljer något... Det är som att det någon säger inte har någon egentlig betydelse, det är ändå med ögonen man talar.

Jag brukar se något vackert i nästan alla människor, men om ögonen inte har liv i sig, då spelar det ingen roll hur klassiskt skön man är, det blir ointressant och uppriktigt sagt fult. Har du liv i dina ögon?

Om jag ska ta en bild av någon så ber jag dom sällan le, om jag inte vill skapa en speciell bild. Hur vackert är ett leende som inte når ögonen? Det är ändå ögonen man ser på först när man blir presenterad ett porträtt. Eller hur?

Så jag blir så ledsen när jag ser folk totalt utan utstrålning, totalt utan liv i ögonen. Får mig att undra, vad har du varit med om, som fick din själ att dö?

Idag fick jag reda på att fotoprojektet ska vara klart nu på fredag.

Ja, alltså, det där som vi knappt alls har pratat om. Det som ingen fattar något av. Det vi gör tillsammans med två- treorna. Och det som kommer vara som utställning i fotomuseét.

DET.

Ja, grejen är alltså Fot/o/lika. Precis. Jag fattar inte heller. Vi ska ta en bild som visar könsroller, eller olika genus, eller fördomar, eller normer. Och jag har noll inspiration.





HJÄLP!

Jag känner mig lagom idag.

Duvet, sådär lagomt glad.
Lagomt nöjd med tillvaron,
lagomt fundersam,
lagomt spänd inför framtiden.

Lagom.

Och en väldigt speciell någon lämnar mig nu. Med osäker vissdom om när jag får se denna igen. Vilket gör mig sådär lagomt ledsen.

Dessutom hade vi sista föreställningen av "Sherlock Holmes & Cantervillefallet" idag. Vilket betyder att imorgon (på avslutningsfesten) kommer vara sista gången på åtminstone någon månad som jag får träffa mitt älskade teaterfolk. Som kommer vara jättekonstigt med tanke på att jag de senaste två veckorna träffat dom varje dag.

Den platsen som verkligen bara omfamnar en och tycker att, här hör du hemma. Även om det är helt tomt och tyst, är det ändå den tryggaste atmosfär jag någonsin skulle vilja ha. Den platsen kommer vara som bortblåst tills hösten, då vi börjar teatern igen. För att citera Lars när han dunkade mig i ryggen:
"Du låter ihålig" - well, jag tror att jag kanske just är det.

Dessutom trodde jag att jag skulle dö imorse. Jag trodde verkligen att jag skulle svimma och hamna i koma. Diabetesfan nivet. Hög som ett hus var jag, och spydde gjorde jag. Även fast jag kämpade och gjorde vad jag kunde blev det inte bättre. Så i tre timmar satt jag och gjorde ingenting, utom att kolla värden. Men hey, det fixade sig. Lever gör jag.

Och lagom är jag.

Mitt humör den senaste veckan kan ju diskuteras. Men så har ju inte så mycket gått min väg heller. Hur som helst ber jag om ursäkt om jag klampat på någon tå.

Senaste dagarna har jag drunknat i skolarbete. Så mycket jobb har jag inte haft på hela året tror jag. Men jag känner mig duktig att jag har gjort klart allt, och allt i tid dessutom. Nu är det bara att vänta på betyg.

Jag har faktiskt tränat en del också. Varit ute och sprungit, varit på spinning och så. Jag känner mig faktiskt fantastiskt duktig.

Imorgon kanske jag går på en drop in salong och klipper mig. Inget särskilt. Bara luggen. Och kanske färga också. Ohwell.

Jag känner att jag inte har något alls överhuvudtaget att blogga om faktiskt.

Komkomkom!

25 april - 3 maj
Biljetter köpes på Entré Sundsvall eller i foajén en timme innan föreställningen.


Priser vuxen: en föreställning 60,- eller festivalpass 120,-

Festivalpass ger fri entré till hela festivalen. Gäller en gång/föreställning.