Nolin

Idag fick jag för första gången säga: "Jag ska hem till mamma en sväng ikväll".

Ja, för hon flyttade ju ut för ett tag sen, för er som inte vet. Det är väl kanske en månad sedan nu. Hon tog sitt pick och pack och drog med husvagnen till Bergeforsen, och där är hon nu mer eller mindre bosatt. Så man kan säga att jag bor hos pappa, nu.

Så, i kväll ringde jag alltså mamma när jag var i birsta och frågade om hon ville ha lite kvällssällskap. Hon blev väldigt glad, faktiskt. "Ja, men vad roligt! Kom du!" Jag åt upp hennes kakor och drack te med äckligt mjölkpulver (köper definitivt med egen mjölk nästa gång). Det är faktiskt väldigt fint där. Men både badstrand (efter en skitkall älv, men iaf), två pooler, minigolf, lekpark och grejer. Kommer nog absolut kunna fördriva en del sommardagar där. Myspys med husvagn också, yes.

I alla fall så känns det skumt att säga så. "Åker hem till mamma". "Hälsar på mamma". Som Peter, 34 sa: Jag är ett skiljsmässobarn!

Det blir nog bra det där ska ni se.



Imorgon är det 30års fest för Moa, Hurra hurra hurra!
:)

Ja, såklart hade alla rätt.

Halkbanan idag gick hur bra som helst och det var faktiskt ganska roligt. Det var jag och tre killar som åkte iväg. Jag och en av killarna körde värre och värre, hehe. Snurrade runt några gånger och blahblah.

Har man det gjort då :)


Jag har mailat Max också. Hamburgerrestaurangen alltså. Om jobb. Gjorde det igårkväll, så det är väl bara att hoppas på att dom hör av sig nu också då. Snääääälla max anställ miiiiiig!

Gah.

Kära dagbok, idag är det söndag.

Grattis mamma på morsdag.



Jag är sjukt trött idag. Trött i alla muskler jag har och inte har, trött i hjärnan och trött i hjärtat. Ja, jag tror att man kan vara det. Men det gör ju faktiskt inte så mycket, för klockan är åtta på söndagkväll, och snart får jag sova och imorgon börjar en ny vecka. Och jag är klar med alla skoluppgifter som ska vara klara innan sommarlovet. Nu är det bara två redovisningar och ett prov kvar. Komiskt.

Trött.

Igår var jag på 54års fest. Sandy, Helena och Rickard har nu fyllt 18 alla tre. Mycket angenämt. På lördag är det 30års fest för Moa. Det blir nog också roligt.

På onsdag har jag halkbana och jag är skitnervös.


Adjö.

Satt och tänkte bara.

Kom fram till hur fruktansvärt meningslöst livet är. Har enormt många skoluppgifter att göra, men gör dom ändå inte. För vad tjänar jag på det? Vad bryr sig en arbetsgivare om ifall jag kan nåt om Selma Lagerlöf? Eller hur pass bra sammanfattning av Wuthering heights jag kan skriva på engelska när jag inte ens läst den själv?

Nej, istället har jag hjälpt pappa med sånt som han behöver hjälp med, bakat bullar till mamma på söndag och gått ut med hundarna. För det är sånt som betyder. Det är sånt som utgör livet. Inte meningslösa skoluppgifter utklurade av skolverket, eller långa nätter av drömlös sömn. (Har man en tråkig vardag tror jag att man drömmer mindre. Och jag gillar att drömma... så) Det jag gör hemma och för folk runt om mig tjänar jag åtminstone på. Har någon slags mening och ett slags värde i livet. Om inte annat får jag i alla fall bättre samvete.

Det värsta som skulle kunna hända är att bli begravd levande. Vill inte. Tänker inte bli. Man måste acceptera att livet är som det är. Ironiskt. Grymt. Inte särskillt meningfullt alls, faktiskt. Men ändå - livet. Det är detta vi får. Så varför kasta bort det enda vi egentligen har? Vad man väljer att göra med det antar jag är upp till var och en. Vissa finner ju faktiskt glädje i att studera i skolbänken också (herreje). Men det spelar nog mindre roll.


Så just nu sitter jag istället och har klädångest inför lördagens galej, medans jag med all kraft ignorerar svenskapapperna som ligger bredvid mig. Och jag undrar så stilla, vad spelar det för roll vad jag har på mig?

Doften av du.
Av: Jennie Nolin

Jag drar efter andan
Du fyller mina lungor
Jag blundar

Är det möjligt att
du kan vara min?
Jag måste vara inne
i någon slags trans
För allt jag kan andas
är du.
Gång på gång
fyller du mina lungor.

Jag blir rädd.
Kommer jag bli bedövad
och sedan inte
kunna känna dig?
Kommer mitt nästa
andetag vara
fyllt med något annat?

 

Attitydsundersökning, they call it.

Det är ju lite lustigt hur skolverket kallar det för attitydsundersökning när alla frågor handlar om hur man mår och hur man trivs i skolan osv. Hm. Ja, men det är säkert bara en attitydsstörning hos eleverna, skolan är ju perfekt. Jadå.

"Äter du i lugn och ro i matsalen?"

"Är du nöjd med den utbildning du får på din linje/skulle du rekomendera din linje till andra?"

"Vet du dina rättigheter som elev"


Ah, jo. Rena skämtet ju -.-

Och så föll det sig så, att trots att flickan förstod allt i gårkväll så gick det, rakt ut sagt åt pipsvängen imorse på det 4 timmars långa nationella kursprovet för matte B.


P(Jennie får IG på provet) = 1



y = kx + m My ass.
x [upphöjt i]2 + px + q = 0 Kan också gå och ta sig nånstans.

Men mest av allt önskar jag de förbenade saftflaskorna dit pepparn växer.


Adjö.

Mjölk är gott, va?
Mjölk är faktiskt många gånger det allra godaste man kan dricka.
Det är nyttigt.
Mättande.
Passar till väldigt många olika saker.
Jag misstänker också beroendeframkallande.



Så det är nog därför jag nu sitter här och väljer att dricka
en veckas gammal mjölk istället för att hälla ut den och vara utan.


För det är mjölken, folket - det är mjölken som gör det.

Hej, jag heter Jennie och jag förstör folks dagar och kvällar utan att ens fatta hur.
Sånt tycker jag är kul.


Det är min speciella egenskap, faktiskt.

Jag skulle bara vilja meddela hur högt och helhjärtat jag hatar skolgöra.

Jag hatar högt och helhjärtat allt vad skolgöra heter.




Så, tack.

Min artonårshelg är över. Ja, jag är så viktig. En dag räcker inte, måste ha en hel helg att firas på.

Jag har gjort allt möjligt spännande i helgen, har fått hur fina presenter som helst, och världens gulligaste uppvaktningar från olika håll, puss på det! Jag gillar att vara 18. Jag tror jag kan vänja mig vid det här. Det verkar helt okej.


Nu längtar jag mer än någonsin till sommaren. Detta kommer bli en bra sommar - I feel it. Och jag fick något från banken som säger att mitt studiebidrag nu kommer komma direkt till mitt konto - inte först till mamma. Vilket innebär att jag denna månad får dubbla studiebidrag, eftersom jag får det av mamma den 20:de, och det "riktiga" den sista. Hehe. Eller, alltså, aprils pengar dårå. Det betyder att jag kanske kommer ha råd att köpa en lite bättre mobil ändå. Vilket skulle göra mig glad.


Superbra helg, superbra <3
Men nu måste jag plugga.

Okej, jag vågade äntligen fråga David om mitt betyg på APU:n och detta är ungefär vad han sa:

Efter att ha tittat i sina anteckningar: Jaa... just ja. Det var ju Kvartersteatern där ja... Aah... Du hade kompleterat med ett bildspel va? (ja) Var du dit sen och tog dessa eller? (nej) Varför visade du dom inte på redovisningen då? (inget svar). Jag kollade igenom det lite snabbt förut jag... vi ska se här... (vafan? Har han inte ens satt nåt betyg? "kollat igenom lite snabbt..?" hmpf) Jag skulle ju önskat lite fler bilder iaf.. detta är bara 8, kanske skulle velat ha 20... mm....

*börjar bläddra i anteckningsblocket* På din redovisning har jag skrivit att du pratar bra och tydligt och självsäkert i alla fall... Men det är ju handledaren det faller på lite då.. du hade ingen handledare va? (Jo, Thomas, bara det att han inte är fotograf) Ah... fast det måste han vara.

Sen är det många som lämnat in en slags dagbok också, där dom skriver väldigt tydligt... ja just ja, det hade du ju gjort *öppnar dokumentet och skummar* ja, det var ju bra... ehm... Men... ja.. Alltså, vad tycker du själv? Vad tycker du själv att du ska få för betyg? (Suck. VG) Jaahaa... ja, jo, alltså, du har ju egentligen gjort det du ska (nickar, tammefan att jag har) uppfyllt minimikraven liksom... men det blir nog ett G! (...jaaahaa...) Kan nog inte ge nåt mer på dig, för du hade ju ingen handledare (joo), och så hade du inte så många bilder och mailkontakten var ju lite sådär också. Och om man jämför med vad dom andra har gjort, lämnat in och lagt ner för tid och sådär, så kan jag inte ge mer än ett G. (vad dom andra gjort..? Jämför...? Är det så man sätter betyg? Jaså.)


Åh, se där. Nu kom han just igen.
"Du, Jennie... du vet att detta bara är en liten del av kursen va? Alltså.. du har ju väldigt bra på det digitala och fotoföretaget och så... och detta var ju ett G+, så om du gör ett bra arbete nu med HV-projektet så kan du ju fortfarande få MVG i kursen... "

Hehe. Kung.

Detta är spännande. Om bara några timmar (12 ungefär) blir jag 18 år... Sådär vuxen nivet.

Nu är det ju inte som att det kommer bli någon markant skillnad eller så i mitt liv, men ändå. På fredag kommer jag faktiskt helt ärligt kunna svara "18" när någon frågar hur gammal jag är. Härligt.

Jag kommer vara såå trött på måndag. Har fullt upp hela helgen känns det som. Vi kommer inte ens ha tid att fira min födelsedag! Eventuellt firar mor och far mig ikväll, annars får vi skjuta på alltsammans tills nästa helg. Knas. Helt ok. Robin firades igår, 21 år, och Camilla firas på fredag (en dag tidigare), och hon vet jag faktiskt inte hur gammal hon blir. Nånstans över 30 i alla fall. Rolig helg, rolig helg :)


Just nu sitter jag på skolan. Har just slutat och funderar som bäst på vad jag ska göra av resten av dagen. Det är fint väder, jättevarmt i solen. Ska jag åka hem och gå en promenad och sola? Ska jag gå och se om jag hittar en present till Camilla? Ska jag sätta mig och plugga? Hm. Om lärarn var här skulle jag frågat vad jag får för betyg på min APU, grymt spännande... hehe.

Äsch, nu får det vara nog med onödiga blogginlägg.
Har ni förresten tänk på hur fantastiskt snygg jag är ibland?
Tjingeling!

There once was a text here.
But it was easily erased
and nothing had to be said.

Simon är typ halvt döv på vänster öra. I alla fall när han pratar i telefon.

Så, det var allt.

Jag övningskörde idag. Till Umeå. Med släpvagn.

Det är för att jag är så duktig. Jag är nästan bäst. Men har jag nåt körkort då? Neeeeej. För måste man kunna teorin också? Jaaaa.


Sämst.

Ikväll var nästan hela min familj hem och åt påskmiddag. Vi saknade Peter och Moa.

"Ja, det är tur det blev jul igen!" som Micke sa. Det är trevligt när alla kommer hem. Vi är så familiära då. Nästan som om vi vore släkt.

Hur som helst så satt jag, Camilla och Erika och pratade om hur jobbigt det är att som tjej vara lång. Vi är alla tre runt 175 cm och vi hade en så vacker samhörighet och förståelse där. Hur vi aldrig kan ha klackskor och hur korta alla män är. Det var sanningen.

Sen gick vi över i att prata om hur fulla Nolins karlar blir när dom dricker. Erika och Camilla skötte snacket då, men det var rätt underhållande. Historierna man får höra under dessa kvällar, haha.

Nu är jag dock lämnad helt ensam i huset. Mickes åkte till stugan, Robin och Erika åkte till Fränsta och mor och far åkte till kvällens dans och kvar blev jag. Helt ok. Fick ett jättefint "pearls för girls" halsband av farmor idag också. Gillas!

Glad påsk på er <3