Ja, vad spelar det för roll?
Satt och tänkte bara.
Kom fram till hur fruktansvärt meningslöst livet är. Har enormt många skoluppgifter att göra, men gör dom ändå inte. För vad tjänar jag på det? Vad bryr sig en arbetsgivare om ifall jag kan nåt om Selma Lagerlöf? Eller hur pass bra sammanfattning av Wuthering heights jag kan skriva på engelska när jag inte ens läst den själv?
Nej, istället har jag hjälpt pappa med sånt som han behöver hjälp med, bakat bullar till mamma på söndag och gått ut med hundarna. För det är sånt som betyder. Det är sånt som utgör livet. Inte meningslösa skoluppgifter utklurade av skolverket, eller långa nätter av drömlös sömn. (Har man en tråkig vardag tror jag att man drömmer mindre. Och jag gillar att drömma... så) Det jag gör hemma och för folk runt om mig tjänar jag åtminstone på. Har någon slags mening och ett slags värde i livet. Om inte annat får jag i alla fall bättre samvete.
Det värsta som skulle kunna hända är att bli begravd levande. Vill inte. Tänker inte bli. Man måste acceptera att livet är som det är. Ironiskt. Grymt. Inte särskillt meningfullt alls, faktiskt. Men ändå - livet. Det är detta vi får. Så varför kasta bort det enda vi egentligen har? Vad man väljer att göra med det antar jag är upp till var och en. Vissa finner ju faktiskt glädje i att studera i skolbänken också (herreje). Men det spelar nog mindre roll.
Så just nu sitter jag istället och har klädångest inför lördagens galej, medans jag med all kraft ignorerar svenskapapperna som ligger bredvid mig. Och jag undrar så stilla, vad spelar det för roll vad jag har på mig?
Kom fram till hur fruktansvärt meningslöst livet är. Har enormt många skoluppgifter att göra, men gör dom ändå inte. För vad tjänar jag på det? Vad bryr sig en arbetsgivare om ifall jag kan nåt om Selma Lagerlöf? Eller hur pass bra sammanfattning av Wuthering heights jag kan skriva på engelska när jag inte ens läst den själv?
Nej, istället har jag hjälpt pappa med sånt som han behöver hjälp med, bakat bullar till mamma på söndag och gått ut med hundarna. För det är sånt som betyder. Det är sånt som utgör livet. Inte meningslösa skoluppgifter utklurade av skolverket, eller långa nätter av drömlös sömn. (Har man en tråkig vardag tror jag att man drömmer mindre. Och jag gillar att drömma... så) Det jag gör hemma och för folk runt om mig tjänar jag åtminstone på. Har någon slags mening och ett slags värde i livet. Om inte annat får jag i alla fall bättre samvete.
Det värsta som skulle kunna hända är att bli begravd levande. Vill inte. Tänker inte bli. Man måste acceptera att livet är som det är. Ironiskt. Grymt. Inte särskillt meningfullt alls, faktiskt. Men ändå - livet. Det är detta vi får. Så varför kasta bort det enda vi egentligen har? Vad man väljer att göra med det antar jag är upp till var och en. Vissa finner ju faktiskt glädje i att studera i skolbänken också (herreje). Men det spelar nog mindre roll.
Så just nu sitter jag istället och har klädångest inför lördagens galej, medans jag med all kraft ignorerar svenskapapperna som ligger bredvid mig. Och jag undrar så stilla, vad spelar det för roll vad jag har på mig?
Kommentarer
Trackback
