Things you don't want to experience
... but you have to anyway.
- The first day at school.
- The first shot from a nurse.
- Your first pet dying.
- Your mum and dad arguing.
- Heart break.
- Death.
Aweful things, that probably everybody fears. And yet, we all have to go through with them. It sucks. It really does.
I hate it. Every second. I hate the tears, I hate the fear, I hate the not-knowing-how-to-react-feeling, the loneliness, the long wait before it even happens. And I hate the way it changes people. No one can feel the same after experience anyone of these things. It changes you, and it makes you think, react and feel different. Maybe not in the long run, but therefore it's the weeks nearest that hurts the most.
I have nothing else to say, either that I'm damn sorry, and I wish that at least the tears would stop coming. 'Cause it bloody sucks.
My grandmother died tonight
and the tears just won't stop coming.
- The first day at school.
- The first shot from a nurse.
- Your first pet dying.
- Your mum and dad arguing.
- Heart break.
- Death.
Aweful things, that probably everybody fears. And yet, we all have to go through with them. It sucks. It really does.
I hate it. Every second. I hate the tears, I hate the fear, I hate the not-knowing-how-to-react-feeling, the loneliness, the long wait before it even happens. And I hate the way it changes people. No one can feel the same after experience anyone of these things. It changes you, and it makes you think, react and feel different. Maybe not in the long run, but therefore it's the weeks nearest that hurts the most.
I have nothing else to say, either that I'm damn sorry, and I wish that at least the tears would stop coming. 'Cause it bloody sucks.
My grandmother died tonight
and the tears just won't stop coming.
A poem for my lover...
I'm your arrow
you're my bow.
We can do everything together
and nothing on our own.
With your help I can move a mountain
but without you an ant will be to heavy.
You're the sweetest words my lips can tell
and the greatest desire of my lusts.
I need you in my waken hour
and I will come to you in our dreams.
You're like the river
combined to my stream.
you're my bow.
We can do everything together
and nothing on our own.
With your help I can move a mountain
but without you an ant will be to heavy.
You're the sweetest words my lips can tell
and the greatest desire of my lusts.
I need you in my waken hour
and I will come to you in our dreams.
You're like the river
combined to my stream.
A saying to remember
Varför glömmer alla att behandla andra som dom själva vill bli behandlade?
Det är ändå sant. Om någon är dum mot mig, så nog är jag lite småjävlig mot den i framtidena allt. Om någon däremot behandlar mig bra så blir jag automatiskt snäll tillbaka. Så fungerar vi ju. En naturlig reaktion.
Och ändå ska folk gå runt och vara dumma med varandra och sedan undra varför.
- Ja, men har du testat att prata med henne då? Eller vara snäll mot henne?
- Va? Meh, hon får väl skylla sig själv! Jag har inte gjort nåt fel!
Neej, såklart du inte har... bitch.
En annan sak
Jag hatar när det är sista-minuten-fix. Är det fel att planera? Fel att bestämma sig i förväg? Fel att det kan få funka för en gångs skull?
(uppdatering kl 21.49)
Det fixade sig :]
It makes me so sad
I want you in my arms
But you're breathing a different kind of air
You're speaking a different kind of language
You have different kind of friends
It makes me so sad
I want to be in your arms
But I'm living in a different kind of darkness
I'm dreaming different kinds of dreams
I'm awake on different kinds of hours
It makes me so sad
I just want you in my arms.
Det är ändå sant. Om någon är dum mot mig, så nog är jag lite småjävlig mot den i framtidena allt. Om någon däremot behandlar mig bra så blir jag automatiskt snäll tillbaka. Så fungerar vi ju. En naturlig reaktion.
Och ändå ska folk gå runt och vara dumma med varandra och sedan undra varför.
- Ja, men har du testat att prata med henne då? Eller vara snäll mot henne?
- Va? Meh, hon får väl skylla sig själv! Jag har inte gjort nåt fel!
Neej, såklart du inte har... bitch.
En annan sak
Jag hatar när det är sista-minuten-fix. Är det fel att planera? Fel att bestämma sig i förväg? Fel att det kan få funka för en gångs skull?
(uppdatering kl 21.49)
Det fixade sig :]
It makes me so sad
I want you in my arms
But you're breathing a different kind of air
You're speaking a different kind of language
You have different kind of friends
It makes me so sad
I want to be in your arms
But I'm living in a different kind of darkness
I'm dreaming different kinds of dreams
I'm awake on different kinds of hours
It makes me so sad
I just want you in my arms.
Lonely together
Aaron är sjuk. "Han har ätit något dåligt ute". Blir snart bra.
Han matvägrade klockan åtta. Borde vara hungrig nu.
Jennie är orolig. Ögonen svider men hon vet inte om hon borde sova än.
Mamma är borta. Kommer hem sent.
Klockan är sent nu.
Jennie känner sig ensamast i världen.
Hon går ner.
Ensam.
Till Aaron.
Nu är dom ensama tillsammans...
Han matvägrade klockan åtta. Borde vara hungrig nu.
Jennie är orolig. Ögonen svider men hon vet inte om hon borde sova än.
Mamma är borta. Kommer hem sent.
Klockan är sent nu.
Jennie känner sig ensamast i världen.
Hon går ner.
Ensam.
Till Aaron.
Nu är dom ensama tillsammans...
Jag har också blogg nu! :O
Det var en orolig lördagseftermiddag. Solen krigade mot regnet utanför flickans fönster.
Flickan, totalt ovetandes om sitt oundvikliga öde, satt vid sin mycket vackra vän Datorn. Hon läste texterna på skärmen. Log. Hennes vänner kunde skriva så roliga texter.
Inom sig avundades flickan detta. Hon drömde själv om att kunna skriva. Men hon trodde aldrig att det skulle kunna komma att bli verklighet. Och hon skulle ändå inte... så plötsligt, hennes ögon utvidgades, var det sant? Hon ville inte. Ville inte bli som dom andra... Men ändå... Hennes hand lyssnade inte på hennes vädjan. Pilen på skärmen började röra sig uppåt... Nej! Tänk om... Jo jo! Hon ville! Utan att tänka på konsekvenserna styrde hon muspekaren upp mot den lilla, blåa knappen... "klick"
Bli medlem
Flickan, totalt ovetandes om sitt oundvikliga öde, satt vid sin mycket vackra vän Datorn. Hon läste texterna på skärmen. Log. Hennes vänner kunde skriva så roliga texter.
Inom sig avundades flickan detta. Hon drömde själv om att kunna skriva. Men hon trodde aldrig att det skulle kunna komma att bli verklighet. Och hon skulle ändå inte... så plötsligt, hennes ögon utvidgades, var det sant? Hon ville inte. Ville inte bli som dom andra... Men ändå... Hennes hand lyssnade inte på hennes vädjan. Pilen på skärmen började röra sig uppåt... Nej! Tänk om... Jo jo! Hon ville! Utan att tänka på konsekvenserna styrde hon muspekaren upp mot den lilla, blåa knappen... "klick"
Bli medlem
