Nolin

God eftermiddag barn och jag hoppas ni haft en trevlig dag så här långt.

I inledningen av detta inlägg skulle jag vilja tipsa om en låt: Nick Cave & the bad seeds och Kylie Minogue - where the wild roses grow. Den är fantastisk och väl värd att lyssnas på.

Följande vill jag påpeka hur lång tid det var sedan jag sist skrev. För att vara uppriktig var det faktiskt länge sedan som jag överhuvudtaget spenderade tid framför datorn. Inte har jag saknat det heller. Min sommar har nämligen varit precis så bra som jag trodde den skulle bli, om inte kanske till och med lite bättre.

För några dagar sedan, närmare bestämt en vecka sedan, kom jag och Inga hem från en fem dagars vistelse i Skottland - Edinburgh. Nej, förlåt. Låt mig rätta mig själv; från en helt magnifik vistelse i Skottland - Edinburgh. Sällan eller aldrig har jag skådat så vackra byggnader eller bemötts av sådan gästfrihet och hjälpsamhet. Skottarna må prata oförståerligt och ha uppseendeväckande många rödhåriga män, men nog har dem också en fantastiskt sund syn på sina medmänniskor. Dessutom förespråkade varje busshållsplats och läskeflaska genom skyltar renlighet och återvinningsglädje. Ett fantastiskt land, helt enkelt.

Så vad gjorde vi då där? Jo, ni förstår det, att trots alla redan nämnda fabulociteter så har de även en festivalmånad. Just det, inte en helg, inte en vecka, en månad. Många olika festivaler ska avverkas under augusti, och vi besökte då the fringe festival. Teater, dans, musik och stå-upp komik pyntade schemat. Det enda jag egentligen vill eller behöver nämna angående det är att om du någonsin kommer över ett plakat med the river people och någon av deras teateruppsättningar - b o k a  b i l j e t t.  Teaterintresserad eller inte, du kommer inte ångra dig. Vi var och såg Lilly through the dark, och det kan vara det vackraste, mest professionella, mest fulländade, själsupplyftande och fantastiska (och alla andra hyllande ord) jag någonsin sett. Otroligt!

Sedan blev det förstås också en del shopping utefter Princes street och diverse smågator. En och annan fika i de vackra parkerna hann vi också med.

Men allt det goda kommer ju som bekant till ett slut och på måndag eftermiddag var det alltså dags att bege sig mot det lilla avlånga land vi kallar hem. Trots fulla magar gläffsade vi som avslut på resan i oss varsitt fulländat bakverk och en kopp te. Såklart.

Resan var som alltid lång och jobbig, men för min del slutade, eller mellanlandade den åtminstone, i stockholm. I stockholm hos min underbart sinnesförgyllande pojkvän och hans magnifika familj ute i Salem. Jag kan inte påstå att jag någonsin hellre hade fortsatt upp mot sundsvall istället för att få spendera ytterligare några underbara dagar, i vad som verkade som en drömvärld, innan jag återvände till vardagen. Hand i hand gick jag och Simon (ja, så heter han) genom den stressade, skräckinjagande och folkberikade huvudstaden. Utefter vattnet gick vi och tittade på båtar och pekade på de vi ville ha, samtidigt som vi styrde färden mot Gröna Lund. Och där hände det omöjliga. Vi vann 2kg Geisha! Vi råkade ut för det som alla vill, och det som man alltid går och undrar över hur de få lyckliga lyckas. We did it. Jag skulle kunna fortsätta i en evighet nu om alla små underbara ögonblick som berikade stockholmsdagarna, men det ska jag inte. För ingen vill ju egentligen höra om andras pojkvänner, eller hur?

Och som jag sa förut så ska ju allt det vackra ta slut, så alltså fortsatte jag min resa hem på fredagen och jag har nu varit hemma i några dagar efter min 10dagars semester.



Om ytterligare en vecka börjar skolan och jag känner mig faktiskt helt tillfreds med det, men annat vore väl kanske konstigt - jag kunde ju inte haft en bättre sommar :)


Kärlek skänks till alla er därute som tar er tid och ork att besöka min blogg.