Veckan av smekningar och bitchslaps

Senaste dagarna har verkligen varit ett spel av mot- och medgångar. Låt mig berätta.

Tisdag: Ja, pretty much hela den dagen var medgång, eller ska vi säga smekningar, faktiskt. Lugn skoldag, sedan shoppade jag lite, pluggade lite mer, träffade oväntat Åsa, och sedan åkte vi till teatern som var en väldigt bra kväll.

Onsdag: Inleder dagen med en bitchslap i form av försovning, så jag kommer för sent till genomgången av nya fotouppgiften. Ja, faktiskt så missade jag hela den. Indelad i grupper som skulle diskutera och forma idéer, och såklart har inget nåt att säga. Nej, inte jag heller.

Men vi slutar i alla fall tidigt och jag får en chans att fota de uppgifter som ska vara klara på måndag. Smekning.

Tyvärr har jag slut på batteri i kameran. Bitchslap. Laddar batteriet natten till torsdag.

Torsdag: Hinner på nåt sätt i alla fall fota ett panorama (en av uppgifterna) - smekning, men när jag ska sätta ihop det på torsdageftermiddag, när vi inte ens har fotolektion egentligen, så går det inte. Bitchslap. Jag blir fruktansvärt sänkt, eftersom jag nu bara har fredagen på mig att fota, redigera och skriva ut. Jag har inte PS hemma. Redovisning  på måndagmorgon. Och jag skulle inte kunna fota på torsdagen för jag skulle komma hem vid åtta. Då är det mörkt.

Men efter skolan gick jag och några klasskompisar och käkade middag och dansade sedan på träninglokalen Ego. Skönt, roligt - smekning. Ska sedan ta bussen hem, och det är så otroligt mysigt att åka buss när det är mörkt och tyst, så jag blir så där sömnig och tycker det ska bli fantastiskt att komma hem.

Jag plingar som vanligt, kollar så skylten lyser och... bussfan kör vidare. Jaha, tänkte jag, och plingade igen, och... bussfan kör vidare. Jag är nu ungefär tre kilometer från hem, och har såklart mina 1 dm höga klackskor på mig. Jag blir irriterad och går fram till chauffören. En ung kille som verkar nervös och antagligen ny.

Jag: Tänker du släppa av mig nån gång eller?
Han: Ja... alltså.. jag vet inte riktigt var busshållsplatserna är...
Jag: Öh... Ja du har kört förbi två stycken nu i alla fall!
Han: Ja.. um.. är det okej om du åker med till Härnösand så släpper jag av dig på tillbakavägen..? Jag ska tillbaka till Sundsvall på en gång..
(Jag är ganska mållös. Vadfan? Det enda jag kan tänka på är hur ont jag har i fötterna, hur trött och hungrig jag är efter träningen, och hur regnigt och kallt det faktiskt är ute).
Han: Vill du låna en telefon och ringa nån..?

Det tar väl några ytterligare kilometer innan han hittar telefonfan och jag kan ringa mamma. Hon blir alldeles förskräckt och säger att jag ska be honom släppa av mig på första bästa stopp, så hämtar hon mig där. Ja, visst ja. Jag har ingen telefon heller, så vi kan inte nå varandra efter jag kliver av bussen. Chaffisen släpper i alla fall av mig ungefär en mil ifrån min hållplats. Great. Precis när jag kliver av bussen blinkar en bil bakom med hellyset, och jag är stupsäker på att det är mamma som bara ska åka och vända och sedan plocka upp mig, så jag springer över på andra sidan och väntar... Och väntar... och väntar.. Till slut ser jag hur mamma kommer på andra sidan och kör förbi. Det var alltså inte hon som blinkat. Fuck. Och vid detta laget har jag hunnit blivit både kall och blöt.

BITCHSLAP, kan man säga.

Jag står i några minuter och vet inte vart jag ska ta vägen. Försöker stå så nära E4:an som möjligt ifall mamma skulle vända och åka tillbaka.Jag står i en fyrvägskorsning, och plötsligt ser jag en bil köra ut från vägen på andra sidan, jag skyndar mig och kubbar över vägen. Tyvärr har mannen i bilen ingen telefon med sig, men han är väldigt godhjärtad, och tar min mammas nummer och vänder och åker hem igen för att ringa. Så fantastiskt lättad springer jag över vägen igen och vet att det bara är minuter kvar tills jag får sitta i en varm bil, äntligen på väg hem. Där får jag i alla fall en liten smekning, för det finns en busskur, och det börjar ösregna. En halvtimme stod jag vid E4:an. Det tog 70 minuter att komma hem. Kontra normala 25...

Fredag: Vaknar och känner mig ungefär sjukast i världen. Somnar om och skiter i jympan. No way att jag springer när jag mår såhär. Vaknar senare och mår lite bättre, men känner ungefär "vafan". Vad ska jag till skolan nu och göra? Har foto resten av dagen, men inte en jävla bild att redigera. (Båda uppgifterna går ut på att man ska behandla bilderna i PS). Noll inspiration att ta bilderna. Fuck everything. Bitchslap. Går in till mamma och berättar (beklagar) mitt dilemma. Genast börjar hon planera. "Jamen... skog har du ju överallt... och självporträtt är ju inte svårt! Då har du en början..." Och vipps så sitter vi i bilen på väg mot mysjön. Vi stannar när vi ser nåt användbart, plåtar, åker vidare. En timme senare är vi tillbaka hemma och jag har plåtat allt jag behöver. Smekning. Allt verkar ju faktiskt ordna sig, tänker jag när jag står och väntar på bussen... som inte kom. Bitchslap. Men mamma skulle ändå till stan, så hon skjutsade mig lite senare.  Och bilderna går jättebra att redigera. Jag blir klar innan jag ska på möte klockan tre. Smekning.

Sedan träffar jag Inga och vi går på en jättefin restaurang och äter dyr mat och dessert. Myspys. Vi har tänkt att gå på bio med, men det sket sig. Men det gör inget, för vi går och köper fyra filmer på Hemmakväll istället och ska ta bussen hem till henne. Men den missar vi sålkart. Bitchslap. Vi får ta den som går en timme senare, med ingenting att göra medans vi väntar. Allt är stängt och det är kallt och småregnar.

Men när vi väl kommer hem bakar vi äppelpaj, kokar te och ser på "Sweeney Todd - the demon barber of fleet street", ännu ett magnifikt mästerverk av Tim Burton. Smekning.

Perfekt tajmat kommer mamma (mamma och hennes tre danskompisar, egentligen) och hämtar mig när filmen är slut. Dock blir hemresan alldeles fruktansvärd och jag blir på så fantastiskt dåligt humör så jag mår illa. Bitchslap.

Men när jag vaknade imorse, lördag, fick jag en ny mobiltelefon av mamma! Smekning. En halvgammal Sony Ericsson Walkman, men i alla fall. Jag är nöjd!


Nu är det väl bara att vänta på nästa Bitchslap igen då..?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0