Dem old updates ya' know

A merry, merry christmas to you! And a happy new year! ...As if you deserved it...


Ursäkta den tämligen negativa inledningen. Det är från the Scroodge. Nåväl. Det är fullt av julanda nu i Sundsvall. Exakt en månad kvar till julafton är det. Nu hade det väl varit passande kanske att pynta och börja ställa upp julgranar och so on. Synd att det redan är gjort sedan länge. Något man dock gjorde tidigast i helgen var att julskylta i Sörberge och tända miljonbelysningen i stan. Det är vackert, magiskt nästan, kan inget säga om det. Men är det bara jag som hinner tröttna innan det faktiskt är jul? Julandan hinner svalna lagom till kalle anka. Är det nödvändigt? Det från början tänka julmyset fungerar tillslut omvänt och dödar all julkänsla. Dessutom är Sundsvalls pynt ohemutligt* dyr. Men sånt kan ju diskuteras i all evighet. Det var egentligen inte detta jag hade tänkt skriva. Det kom jag bara att tänka på när jag skrev Scroodge (vilket jag för övrigt är osäker på stavningen på).

Jag hade tänkt berätta om min dag. Dagbok och allt, som detta ska vara. Blogg. Hm. Nu när jag tänker på det låter det mer som ett nytt namn för spökplumpen. Bloggen.

Jag verkar ha avsevärt svårt att komma till ämnet idag, har jag inte? Idag har jag plåtat Mimmi i studion igen. Denna gång var det 30-40tal och High key. Jag har inte lagt över bilderna på datorn än, så jag vet egentligen inte hur de blev, men känslan är god. Mimmi blir duktigare och duktigare framför kameran och jag har då i alla fall alltid roligt i frökens sällskap. Vi var i studion lite mer än tre timmar, styling inräknat, så jag må säga att vi varit flitiga. Det var ju två olika plåtningar också. Jag hoppas bilderna lever upp till mina förväntningar även i stort format. Sanningens ögonblick på onsdag.


Sedan skulle jag också vilja säga att jag är lite... besviken kanske man inte kan säga, men något åt det hållet, på Svante. En av mina fotolärare. Dels känner jag mer och mer att han istället för att peppa, trycker ner en och får åtminstone mig att må dåligt och känna mig misslyckad. Jag vill helst inte be honom om hjälp då jag alltid får höra nåt jag inte gjort lika bra som jag borde. Hur ska det ge mig lust och inspiration att bli bättre och fortsätta med foto? Nog för att man ska kunna ta, och bli bättre av kritik, men beröm skadar faktiskt inte det heller.

Plus att han idag (när jag trots allt bad honom om hjälp) istället för att hjälpa mig med ett killer ass ljus, sa att "det kan man fixa i photo shop senare. Jag visar dig det i ps senare jag". Jag menar...? Näe, det var dåligt i mina ögon. Nog för att Ps inte är riktigt fusk, som jag ibland antyder, utan ett hjälpmedel ungefär som blixtar eller smink, så tycker jag väl ändå att man kan göra en bild så bra som möjligt innan man modifierar den? Och en lärare som säger så blir i mina ögon någon som inte vill engagera sig och tar en enkel väg ut. Fine by me, vill han inte ha proffsiga fotografer så...

"Och så sur då.." - Yeah, yeah. Säger bara som jag tycker.

Nu vill jag nog avsluta med en rätt bra låt som jag just snubblade över. Klicka här.
Och med en rad ur en annan låt som knyter an till nyss länkad låt: "Expecting nothing as we're made to think it's a pretty persons world". Tycker det är rätt... fint, på nåt vis. Denna låten heter the beauty in ugly och är sjungen av Jason Mraz. Också en väldigt bra låt.



And may all your dreams be infected with me.


* Ohemutligt - mild svordom, ofta hörd runt krångetrakten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0