Tappad. Glömd. Borta.

Jag är lite bortglömd.

Lite undanskymd och lite struntad i. Inte någon man orkar bry sig om just nu. Någon överflödig, någon som pressar bort luft från en yta för att själv fylla upp den.
Någon vars förr så starka röst har tystnat.

Jag är lite bortglömd.

En fas, något som passerar. När jag skriker igen så folk hör mig, kommer de bli påminda.
Kommer de orka se mig igen. Nu orkar ingen bry sig nog.
Många orkar fråga, men ingen vill lyssna till svaret.

Jag är lite bortglömd.

Jag kanske inte blir påverkad av deras glömska på långt håll, men man ska leva i nuet.
Och i nuet är jag tyst.




Tappad. Glömd. Borta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0