Barnkalas

Igår fyllde mitt brorbarn Eric 5 år. Det var såklart tårta och ballonger och presenter i mängder.
Som det ska vara när ett barn fyller år.

Självklart var det även avundsjuka i luften. Elliot, som fyller 3 på torsdag, kunde inte riktigt förstå varför brorsan fick så mycket uppmärksamhet och inte han. Men det hela var hyffsat snabbt och smärtfritt. Eric har en falsett att dö för - och han tvekar inte att använda den, Elliot börjar bli så stor nu så han närmar sig punkten då jag kommer betrakta honom som ännu ett olidligt barn, mamma satt med ett fånigt leende på läpparna hela kvällen, medans pappa kollade på klockan med jämna mellanrum och försökte föra en normal konversation med Micke (barnens far). Jag var allmänt asocial medan folk tafatt frågade mig meningslösa frågor om skolan.

Ja, ungefär som det brukar vara.

 Imorgon, söndag, ska Eric ha barnkalas (ack, detta giftigt farliga ord). Tema 'pirater'. Jag är glad att Camilla (barnens mor) inte frågat mig om jag vill medverka. Barnkalas måste vara bland det värsta man kan bli inblandad i. (Så länge man inte är ett barn och är bjuden, förstås). Massvis med småbarn i samma ålder som springer runt och skriker, snorar, slåss och tjatar om tårta i tre timmar. Kul... Stackars Camilla, ska även ha skattjakt... En mer avancerad och mindre smärtfri form av fiskedamm.

Well, grattis Eric. Nu är du fem år, och då ska man sluta skrika och vara barnslig och istället börja bete sig som folk. (Det var i alla fall vad mor och far påstod igår)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0