Nolin

Vi hade i min familj just ett ganska intressant samtal vid middagsbordet. Vi började prata om lärare. Och hur jag av någon anledning aldrig verkar gilla någon av mina lärare. En för min familj oförglömlig tid var nån gång när jag gick i 2:an till 5:an. Då hade jag en lärare som hette Magnus. (eller heter fortfarande, skulle jag tro) Jag kommer inte ens ihåg längre vad som var fel på honom, men något allvarligt måste det ha varit, då jag verkligen inte under några omständigheter kunde gilla denna man.

Min stackars mor var tvungen att sitta igenom en hel del extra samtal med Magnus, då jag hamnade i... små konflikter och diskussioner med honom ibland. Jag är hennes fjärde och sista barn, och jag är den enda hon har måsta gå på extra samtal med.

Tydligen påstod Magnus att jag fick hela klassen i uppror mot honom, att jag fick hela klassen att avsky honom lika mycket som jag gjorde. Jag vände helt enkelt klassen emot honom. Jag var ett illasinnat barn som han var väldigt besvärad av.

Praktiskt taget det enda gräl jag minns med Magnus var en gång då jag inte såg vad han skrev på svarta tavlan, och påpekade detta, varpå han blev sur och haslpade ur sig att jag borde skaffa glasögon.
Jag: Ja, jag ska få glasögon! Kan jag få flytta längre fram?
Magnus: Nej, det får du inte.
Jag: *skriker* Men jag kommer få sämre och sämre syn och när jag är 20 kanske jag kommer vara blind!
(Detta var förstås en överdrift, även om jag fick glasögon några år senare)

För detta tog i alla fall mamma mitt parti och efter det extra samtalet fick jag flytta längre fram i klassrummet när helst jag ville.

Jag har tydligen alltid varit bra på att argumentera för min sak, och är lite av en ledare. Hur skulle jag annars kunna vända en hel skolklass emot sin egen lärare, som jag inte ens minns felet på?



Något år senare gick Magnus in i väggen och blev sjukskriven.



Jag vet även om en del andra lärare som inte har varit så förtjusta i mig, men det är en annan historia. Nu vid middagen påstod också mamma att det inte har funnits någon lärare som jag någonsin kommit överens med. Detta är dock inte helt sant. Jag var tvunget att räkna upp flera stycken innan hon trodde på mig. Jag var även tvungen att påpeka att "konstig", "skum" och "förvirrad", inte alltid behövde menas som negativt.

"Alltså... jag gillade honom som person! Men han var kanske inte så bra lärare..." Det är inte alltid jag får till några hållbara argument.