Nolin

Jag och Inga var och såg musikalen Snövit på Hotel södra berget igår. Slutsatserna vi drog efteråt var att de hade stulit låtar och gjort om texten slarvigt (det var alltså inte originallåtarna från Disneys snövit), allt var väldrigt morderniserat och barnfamiljsaktikt och skådespelarna var riktigt bra. Alla föll vi för prinsarnas prins.

Jag vet inte vad Elliot (mitt treåriga brorsbarn) tyckte om den dock, för han sov genom ena halvan och lekte genom andra.

Efteråt var det buffé i restaurangen och efter en halvtimmes velande bestämde vi oss för att åka hem istället. Och efter en och en halv timmes velande fullkomligt tvingade Inga mig att sova över hos henne. Ja det är sant, jag hade verkligen inget val. Och inte fick jag åka hem och hämta några grejer heller. Jag har ju trots allt en egen tandborste där. Så, hur det var så fann jag mig sittandes i familjens kök smuttandes på en kopp ljuvligt te, som aldrig smakar så gott som just hemma hos Inga.

Vi var väl inte vid våra sinnens fulla bruk rakt igenom tror jag.

"Alltså.... kärleken och livet kommer och består... eller... nej vänta..."
".. fast jag förstår inte hur du kan älska mig... Det är väl att jag älskar dig och så blir det nån slags reaktion."

Ja, det är väl så det är <3