Nolin

"Hur söt är du inte när du litar
på mej så pass att du inte
behöver lägga band på dej själv?"


Detta har jag tänkt på en del. Det är min kära vän Sanna som skrivit det. Inte till mig, utan på en community på internet. Så är det ju faktiskt. I alla fall för mig. Om inte jag litar på en person skulle jag aldrig våga vara helt mig själv. Helt bara människa. Bara jag. Aldrig.

Jag är stel, falsk och obehaglig innan jag litar på en person. Dessutom är jag en fenomenal lögnerska. Men när jag väl litar på den har jag absolut inga gränser. Jag kan inte lägga band på mig själv. Uttrycker mig totalt. Öppnar mig totalt.

Hur är du?

Är det verkligen så att man inte kan vara sig själv inför folk man inte litar på, eller är jag bara en svag karaktär som inte vågar stå för mig själv?


Worth thinking of...




Nu får jag superkomplex. Borde jag stärka min självkänsla? Varför vågar jag inte alltid vara mig själv? Suck.