Nolin

Jag skulle söka jobb idag.

Tar bussen in till härnösand, hungrig, men struntar i det.

Ringer bror och frågar var jag ska gå för att hitta till Intervjubolaget.

Ringer igen efter att ha tappat bort mig.

Hittar äntligen.

Får ett "aah.. lycka till! Herrå!" av bror.

I am on my own.

Nervös som satan går jag upp för trappan in till Intervjubolaget.

Ska träffa nån Siv.

Kommer till ett slags fikarum med x antal tanter som skvallrar om ditt och datt.

Jag: Hej! Vem är Siv...?
Siv: (dricker nån slags mjölkig kaffe, förmodligen latte) Mm, jag.
Jag: (går fram, sträcker fram handen) Hej, Jennie.
Siv (tar min hand lite halvt i vänster (!) hand) mm, vill du ha jobb?
Jag: Eh.. ja, tack.
Siv: Hur gammal är du?
Jag: 16.
Siv: (börjar titta bort) mjaaa, du måste vara 17... ha fyllt 17! (vänder sig om och fortsätter dricka kaffe)
Jag: Jaha..! Ja... ja men dåså! Eller.. ja! Eh..

Jag går ut igen och känner mig mer vilsen än på länge.






Vad kan en sextonåring göra i dagens samhälle? Förstår inte folk att studiebidraget inte räcker till en bråkdel av alla en ungdoms utgifter?