Time to let go?

Jag kom just på mig själv med att ha ett lösenord till en comunity här på internet bestående av en killes namn och "4ever". Ovanligt? Nej kanske inte. Bara det att denne specielle ('cause belive me, he is) kille hade jag en crush på för ganska precis ett år sedan. Så frågan som maler i huvudet på mig är nu alltså "varför i all världen har jag inte bytt lösenord?" För att det är ett ypperligt bra lösenord som ingen skulle kunna knäcka? Ja, möjligt. Men jag har minst tre till, precis lika brillianta på lager, redo att användas. Så varför ha kvar just detta? Hm.

Jag tror, men det är ju bara en gissning, att jag möjligen, kanske, eventuellt, kan finnas en liten risk att jag som av en händelse... inte har glömt Killen ifråga... Men som sagt, det är ju bara en gissning!

För övrigt läser jag fortfarande hans blogg. Du kanske tror att denna crush (för ett år sedan) faktiskt blev något. Typ, att han kanske visade intresse tillbaka? Tja.. då är du lyckligt ovetande om att jag faktiskt blev totaldissad. Ja, kära bloggläsare, jag är besatt av en kille som totaldissade mig, och dessutom flyttade långt långt bort, för ett år sedan! 

Men nu är det ju så att, denna magnifika (måste han vara som sitter kvar i mitt sinne så här länge) nu ska komma hem. Hem till sundsvall, 2 mil från mig. Och då förstår du ju säkert att jag sitter här och undrar hur länge det kommer ta innan jag stöter på honom i stan eller liknande. Pinsamt. Jag kommer dö... Jag kommer dö av pinsamhet. Gosh.. vilket öde...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0