*plingplong* -Var det dörrklockan?

Nej... Min rubrik har faktiskt ingenting alls med resten av texten att göra :S

Tolv timmar kvar tills jag sitter i bilen, iklädd svarta kostymbyxor, vit t-tröja och en grå tjocktröja. Bilen kommer styras mot kyrkan av min pappa. På passagerarsätet kommer min morfar sitta, och bredvid mig i baksätet, min bror och mamma. Nej, vi är inte kristna. Vi åker till kyrkan endast av en anledning. Att ta farväl av min mormor.



Fick prata ut hos en kompis ikväll om det. Det var faktiskt jätteskönt.

- Tack för att jag fick prata ut typ :P
- Tack för att jag fick lyssna!

Hm. Nog aldrig någon som sagt så till mig förr. Fräck känsla :)



Jag har en hund, som jag gillar jättemycket!
Jag har en häst, som jag gillar jättemycket!
Jag har flera katter, som jag gillar jättemycket,
och jag har en familj
, som jag älskar!




*blablabla*
  Bara massa ord. Vilket är det korrekta sättet att uttrycka känslor på?
Åsikter uttrycker vi genom ord.
Men känslor är inte åsikter.
Känslor är känslor.
Borde inte de få ett eget sätt att uttryckas på?
Kroppsspråk.
En förlamad är alltså dömd att inte kunna uttrycka känslor.
Som en hare i en snara,
som tårarna i ögonen,
som våra hjärtan, inlåsta i våra bröst.
Dömda att inte kunna visa känslor.
Vissa dömda att inte ens kunna känna.



Men gudars vad jag skriver.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0