Nolin

Sitter här och fryser. Ge mig vinter utan kyla, jatack.


Idag funderar jag på det här med minnen. Minns man det man vill minnas? Hur mycket förvränger man minnen till sin fördel? Eller kanske, hur mycket förtränger man? Varför har vissa människor en förmåga att bara genom en snabb blick fastna på ens näthinna en lång tid, medans andra kan man se på utan att ändå riktigt se dom, flera gånger om. Hur kan man få en varm känsla inom sig, endast genom att minnas en tid som nu har passerat? Varför glömmer man vackra minnen, även om man desperat klamrar sig fast vid dom? Varför får vi inte välja själva vad vi ska lägga på minnet och inte?

Det enda jag kan göra är att ställa frågor.