Nolin -

Dagens hjältinna

Våran kisse som varit borta i flera månader har senaste veckorna börjat stryka runt hos oss igen. Iförrgår såg mamma henne gå in på våran loge. (vi är bönder - har fet gård) Så jag gick då och lockade på henne och träffade på henne, dock var jag en våning ner. Hon kryper då in på taket ovanför våran gamla ladugård. Jag följer efter (inte hela vägen in, med risk att falla typ fyra meter och krascha ner i vårt tomma högolv) men står och pratar och lockar utanför. Så hör jag... *pip* ...

HOLY CRAP!

Så igår går mamma och jag dit och lägger en planka över så vi ska kunna kunna lokalisera dom små sakerna. Tyvär är vi för fega för att gö över... så det blir inte så mycket gjort.

Och idag, bestämde jag mig för att nej NU vill jag ha katterna!

Så jag (modig som är jag) kryper över in under taket och tar några försiktiga steg - kliver jag fel kommer jag drutta genom taket och ner i betonggolvet i ladugården, medan jag lockar på dom. Så plötsligt hör jag morranden.

Hm.

Dom ligger inte där ändå. Dom ligger mellan väggarna. Så jag mosar in mig på en yta som inte kan ha vart större än din panna (åtminstone kändes det så) Jag får fatt i Lisen - mamma katt. Men ungarna är så små så jag når dom inte även fast jag praktiskt taget bryter armen av mig och ligger med ansiktet tryckt mot diverse smuts. (tips - andas inte in när du har snoken nere i en spånochdamm hög...)

Nein!

Mina armar är för korta.

Mamma - som fortfarande inte har vågat sig över plankan - tar mod till sig och kommer kravlandes.

Halleluja!

Mor har längre armar och drar upp tre stycken små tötisar :]

Feed you eyes!