Just dance
Hudikmaran* har nu nått sitt slut och det är både glädje och sorg i mina tankar. Glädje för, oj vilken helg! Och sorg, såklart för att det idag är söndag.
Fredagen var egentligen inte så speciell. Som en vanlig danskväll. Några bra danser såklart, men ingen superb. Lite halt golv och inte så många jag kände igen.
Lördagen däremot var en av de bästa! En sån där kväll som man verkligen vill minnas. Det var bara bra band och mitt humör var verkligen på topp. Det var en sån där kväll då man inser varför man egentligen är ute och dansar. Vid toppen av kvällen var allt perfekt. Träffade nytt folk och fick några nya roliga dansare. Jag fick beröm också. Det jag antagligen kommer komma ihåg längst är killen som mellan låtarna påpekade att jag gjorde nåt med huvet när jag dansade. Jag liksom... rör det från sida till sida. Nivet. Han blev lite impad, eftersom han inte kunde göra det själv. Och när vi dansat klart; "vad häftigt du dansar!" Jag har inte tänkt på att jag dansar med huvet också, så det var lite förvånande att få beröm för. Haha.
Hur som helst en jätterolig helg!
* Hudikmaran - fredag och lördag en gång varje oktober på Hudiksvalls Folkets Hus är det dans 7 timmar nonstop med tre band två kvällar i rad.
Fredagen var egentligen inte så speciell. Som en vanlig danskväll. Några bra danser såklart, men ingen superb. Lite halt golv och inte så många jag kände igen.
Lördagen däremot var en av de bästa! En sån där kväll som man verkligen vill minnas. Det var bara bra band och mitt humör var verkligen på topp. Det var en sån där kväll då man inser varför man egentligen är ute och dansar. Vid toppen av kvällen var allt perfekt. Träffade nytt folk och fick några nya roliga dansare. Jag fick beröm också. Det jag antagligen kommer komma ihåg längst är killen som mellan låtarna påpekade att jag gjorde nåt med huvet när jag dansade. Jag liksom... rör det från sida till sida. Nivet. Han blev lite impad, eftersom han inte kunde göra det själv. Och när vi dansat klart; "vad häftigt du dansar!" Jag har inte tänkt på att jag dansar med huvet också, så det var lite förvånande att få beröm för. Haha.
Hur som helst en jätterolig helg!
* Hudikmaran - fredag och lördag en gång varje oktober på Hudiksvalls Folkets Hus är det dans 7 timmar nonstop med tre band två kvällar i rad.
Möten
Jag har tänkt på en sak. Varför träffar man alltid folk man känner när man som minst vill det?
Du vet vad jag menar. Just när man har en skitdålig hårdag och inte har duschat på evigheter så springer man in i frissan på stan. Eller den där dagen när man har mjukiskläder på sig och åker till Ica utan smink för att köpa 1 kg godis och får syn på ens gamla klasskompis som köper paprika tillsammans med sin skitsnygga pojkvän...
Eller som jag, när man är på Birsta ensam för att träffa sina föräldrar och ser sådär halvtaskig och oplanerad ut med en take-away kaffekopp i handen medans man fipplar på sig jackan och plötsligt får syn på ens ex som efter att ha gjort slut med mig började träffa en annan tjej en vecka senare... Där kommer han, äckligt snygg och lycklig, skrattandes med armen om Hennes midja. Euck.
En sån där nick fick jag. Du vet, "tjena, dig som jag inte känner så väl men ändå hejjar på ibland"- nick. Bara det att vi faktiskt var tillsammans. Ja, och sen gick dom förbi mig och lämnade ett spår av stinkande lycka efter sig. Men det var nog lika bra att han inte stannade och pratade, (presenterade oss - eeeuw) för jag slår vad om att hela Sundsvall hörde mina hjärtslag vid det laget, och det är tur att det är lock på de där take-awaymuggarna, för skakade som ett asplöv gjorde jag också.
Vad är det med mig och känslomässiga chockar?
Nåväl. Det får väl vara som det blev. Det är som det är.
För att muntra upp mig själv ska jag nu publicera en visa som Åke sjöng för, och om, mig förut.
Jenniepenniepooh,
who are you..?
Jenniepenniepooh,
where are you..?
Den har vacker melodi och jag gillar den.
Du vet vad jag menar. Just när man har en skitdålig hårdag och inte har duschat på evigheter så springer man in i frissan på stan. Eller den där dagen när man har mjukiskläder på sig och åker till Ica utan smink för att köpa 1 kg godis och får syn på ens gamla klasskompis som köper paprika tillsammans med sin skitsnygga pojkvän...
Eller som jag, när man är på Birsta ensam för att träffa sina föräldrar och ser sådär halvtaskig och oplanerad ut med en take-away kaffekopp i handen medans man fipplar på sig jackan och plötsligt får syn på ens ex som efter att ha gjort slut med mig började träffa en annan tjej en vecka senare... Där kommer han, äckligt snygg och lycklig, skrattandes med armen om Hennes midja. Euck.
En sån där nick fick jag. Du vet, "tjena, dig som jag inte känner så väl men ändå hejjar på ibland"- nick. Bara det att vi faktiskt var tillsammans. Ja, och sen gick dom förbi mig och lämnade ett spår av stinkande lycka efter sig. Men det var nog lika bra att han inte stannade och pratade, (presenterade oss - eeeuw) för jag slår vad om att hela Sundsvall hörde mina hjärtslag vid det laget, och det är tur att det är lock på de där take-awaymuggarna, för skakade som ett asplöv gjorde jag också.
Vad är det med mig och känslomässiga chockar?
Nåväl. Det får väl vara som det blev. Det är som det är.
För att muntra upp mig själv ska jag nu publicera en visa som Åke sjöng för, och om, mig förut.
Jenniepenniepooh,
who are you..?
Jenniepenniepooh,
where are you..?
Den har vacker melodi och jag gillar den.
Veckan av smekningar och bitchslaps
Senaste dagarna har verkligen varit ett spel av mot- och medgångar. Låt mig berätta.
Tisdag: Ja, pretty much hela den dagen var medgång, eller ska vi säga smekningar, faktiskt. Lugn skoldag, sedan shoppade jag lite, pluggade lite mer, träffade oväntat Åsa, och sedan åkte vi till teatern som var en väldigt bra kväll.
Onsdag: Inleder dagen med en bitchslap i form av försovning, så jag kommer för sent till genomgången av nya fotouppgiften. Ja, faktiskt så missade jag hela den. Indelad i grupper som skulle diskutera och forma idéer, och såklart har inget nåt att säga. Nej, inte jag heller.
Men vi slutar i alla fall tidigt och jag får en chans att fota de uppgifter som ska vara klara på måndag. Smekning.
Tyvärr har jag slut på batteri i kameran. Bitchslap. Laddar batteriet natten till torsdag.
Torsdag: Hinner på nåt sätt i alla fall fota ett panorama (en av uppgifterna) - smekning, men när jag ska sätta ihop det på torsdageftermiddag, när vi inte ens har fotolektion egentligen, så går det inte. Bitchslap. Jag blir fruktansvärt sänkt, eftersom jag nu bara har fredagen på mig att fota, redigera och skriva ut. Jag har inte PS hemma. Redovisning på måndagmorgon. Och jag skulle inte kunna fota på torsdagen för jag skulle komma hem vid åtta. Då är det mörkt.
Men efter skolan gick jag och några klasskompisar och käkade middag och dansade sedan på träninglokalen Ego. Skönt, roligt - smekning. Ska sedan ta bussen hem, och det är så otroligt mysigt att åka buss när det är mörkt och tyst, så jag blir så där sömnig och tycker det ska bli fantastiskt att komma hem.
Jag plingar som vanligt, kollar så skylten lyser och... bussfan kör vidare. Jaha, tänkte jag, och plingade igen, och... bussfan kör vidare. Jag är nu ungefär tre kilometer från hem, och har såklart mina 1 dm höga klackskor på mig. Jag blir irriterad och går fram till chauffören. En ung kille som verkar nervös och antagligen ny.
Jag: Tänker du släppa av mig nån gång eller?
Han: Ja... alltså.. jag vet inte riktigt var busshållsplatserna är...
Jag: Öh... Ja du har kört förbi två stycken nu i alla fall!
Han: Ja.. um.. är det okej om du åker med till Härnösand så släpper jag av dig på tillbakavägen..? Jag ska tillbaka till Sundsvall på en gång..
(Jag är ganska mållös. Vadfan? Det enda jag kan tänka på är hur ont jag har i fötterna, hur trött och hungrig jag är efter träningen, och hur regnigt och kallt det faktiskt är ute).
Han: Vill du låna en telefon och ringa nån..?
Det tar väl några ytterligare kilometer innan han hittar telefonfan och jag kan ringa mamma. Hon blir alldeles förskräckt och säger att jag ska be honom släppa av mig på första bästa stopp, så hämtar hon mig där. Ja, visst ja. Jag har ingen telefon heller, så vi kan inte nå varandra efter jag kliver av bussen. Chaffisen släpper i alla fall av mig ungefär en mil ifrån min hållplats. Great. Precis när jag kliver av bussen blinkar en bil bakom med hellyset, och jag är stupsäker på att det är mamma som bara ska åka och vända och sedan plocka upp mig, så jag springer över på andra sidan och väntar... Och väntar... och väntar.. Till slut ser jag hur mamma kommer på andra sidan och kör förbi. Det var alltså inte hon som blinkat. Fuck. Och vid detta laget har jag hunnit blivit både kall och blöt.
BITCHSLAP, kan man säga.
Jag står i några minuter och vet inte vart jag ska ta vägen. Försöker stå så nära E4:an som möjligt ifall mamma skulle vända och åka tillbaka.Jag står i en fyrvägskorsning, och plötsligt ser jag en bil köra ut från vägen på andra sidan, jag skyndar mig och kubbar över vägen. Tyvärr har mannen i bilen ingen telefon med sig, men han är väldigt godhjärtad, och tar min mammas nummer och vänder och åker hem igen för att ringa. Så fantastiskt lättad springer jag över vägen igen och vet att det bara är minuter kvar tills jag får sitta i en varm bil, äntligen på väg hem. Där får jag i alla fall en liten smekning, för det finns en busskur, och det börjar ösregna. En halvtimme stod jag vid E4:an. Det tog 70 minuter att komma hem. Kontra normala 25...
Fredag: Vaknar och känner mig ungefär sjukast i världen. Somnar om och skiter i jympan. No way att jag springer när jag mår såhär. Vaknar senare och mår lite bättre, men känner ungefär "vafan". Vad ska jag till skolan nu och göra? Har foto resten av dagen, men inte en jävla bild att redigera. (Båda uppgifterna går ut på att man ska behandla bilderna i PS). Noll inspiration att ta bilderna. Fuck everything. Bitchslap. Går in till mamma och berättar (beklagar) mitt dilemma. Genast börjar hon planera. "Jamen... skog har du ju överallt... och självporträtt är ju inte svårt! Då har du en början..." Och vipps så sitter vi i bilen på väg mot mysjön. Vi stannar när vi ser nåt användbart, plåtar, åker vidare. En timme senare är vi tillbaka hemma och jag har plåtat allt jag behöver. Smekning. Allt verkar ju faktiskt ordna sig, tänker jag när jag står och väntar på bussen... som inte kom. Bitchslap. Men mamma skulle ändå till stan, så hon skjutsade mig lite senare. Och bilderna går jättebra att redigera. Jag blir klar innan jag ska på möte klockan tre. Smekning.
Sedan träffar jag Inga och vi går på en jättefin restaurang och äter dyr mat och dessert. Myspys. Vi har tänkt att gå på bio med, men det sket sig. Men det gör inget, för vi går och köper fyra filmer på Hemmakväll istället och ska ta bussen hem till henne. Men den missar vi sålkart. Bitchslap. Vi får ta den som går en timme senare, med ingenting att göra medans vi väntar. Allt är stängt och det är kallt och småregnar.
Men när vi väl kommer hem bakar vi äppelpaj, kokar te och ser på "Sweeney Todd - the demon barber of fleet street", ännu ett magnifikt mästerverk av Tim Burton. Smekning.
Perfekt tajmat kommer mamma (mamma och hennes tre danskompisar, egentligen) och hämtar mig när filmen är slut. Dock blir hemresan alldeles fruktansvärd och jag blir på så fantastiskt dåligt humör så jag mår illa. Bitchslap.
Men när jag vaknade imorse, lördag, fick jag en ny mobiltelefon av mamma! Smekning. En halvgammal Sony Ericsson Walkman, men i alla fall. Jag är nöjd!
Nu är det väl bara att vänta på nästa Bitchslap igen då..?
Tisdag: Ja, pretty much hela den dagen var medgång, eller ska vi säga smekningar, faktiskt. Lugn skoldag, sedan shoppade jag lite, pluggade lite mer, träffade oväntat Åsa, och sedan åkte vi till teatern som var en väldigt bra kväll.
Onsdag: Inleder dagen med en bitchslap i form av försovning, så jag kommer för sent till genomgången av nya fotouppgiften. Ja, faktiskt så missade jag hela den. Indelad i grupper som skulle diskutera och forma idéer, och såklart har inget nåt att säga. Nej, inte jag heller.
Men vi slutar i alla fall tidigt och jag får en chans att fota de uppgifter som ska vara klara på måndag. Smekning.
Tyvärr har jag slut på batteri i kameran. Bitchslap. Laddar batteriet natten till torsdag.
Torsdag: Hinner på nåt sätt i alla fall fota ett panorama (en av uppgifterna) - smekning, men när jag ska sätta ihop det på torsdageftermiddag, när vi inte ens har fotolektion egentligen, så går det inte. Bitchslap. Jag blir fruktansvärt sänkt, eftersom jag nu bara har fredagen på mig att fota, redigera och skriva ut. Jag har inte PS hemma. Redovisning på måndagmorgon. Och jag skulle inte kunna fota på torsdagen för jag skulle komma hem vid åtta. Då är det mörkt.
Men efter skolan gick jag och några klasskompisar och käkade middag och dansade sedan på träninglokalen Ego. Skönt, roligt - smekning. Ska sedan ta bussen hem, och det är så otroligt mysigt att åka buss när det är mörkt och tyst, så jag blir så där sömnig och tycker det ska bli fantastiskt att komma hem.
Jag plingar som vanligt, kollar så skylten lyser och... bussfan kör vidare. Jaha, tänkte jag, och plingade igen, och... bussfan kör vidare. Jag är nu ungefär tre kilometer från hem, och har såklart mina 1 dm höga klackskor på mig. Jag blir irriterad och går fram till chauffören. En ung kille som verkar nervös och antagligen ny.
Jag: Tänker du släppa av mig nån gång eller?
Han: Ja... alltså.. jag vet inte riktigt var busshållsplatserna är...
Jag: Öh... Ja du har kört förbi två stycken nu i alla fall!
Han: Ja.. um.. är det okej om du åker med till Härnösand så släpper jag av dig på tillbakavägen..? Jag ska tillbaka till Sundsvall på en gång..
(Jag är ganska mållös. Vadfan? Det enda jag kan tänka på är hur ont jag har i fötterna, hur trött och hungrig jag är efter träningen, och hur regnigt och kallt det faktiskt är ute).
Han: Vill du låna en telefon och ringa nån..?
Det tar väl några ytterligare kilometer innan han hittar telefonfan och jag kan ringa mamma. Hon blir alldeles förskräckt och säger att jag ska be honom släppa av mig på första bästa stopp, så hämtar hon mig där. Ja, visst ja. Jag har ingen telefon heller, så vi kan inte nå varandra efter jag kliver av bussen. Chaffisen släpper i alla fall av mig ungefär en mil ifrån min hållplats. Great. Precis när jag kliver av bussen blinkar en bil bakom med hellyset, och jag är stupsäker på att det är mamma som bara ska åka och vända och sedan plocka upp mig, så jag springer över på andra sidan och väntar... Och väntar... och väntar.. Till slut ser jag hur mamma kommer på andra sidan och kör förbi. Det var alltså inte hon som blinkat. Fuck. Och vid detta laget har jag hunnit blivit både kall och blöt.
BITCHSLAP, kan man säga.
Jag står i några minuter och vet inte vart jag ska ta vägen. Försöker stå så nära E4:an som möjligt ifall mamma skulle vända och åka tillbaka.Jag står i en fyrvägskorsning, och plötsligt ser jag en bil köra ut från vägen på andra sidan, jag skyndar mig och kubbar över vägen. Tyvärr har mannen i bilen ingen telefon med sig, men han är väldigt godhjärtad, och tar min mammas nummer och vänder och åker hem igen för att ringa. Så fantastiskt lättad springer jag över vägen igen och vet att det bara är minuter kvar tills jag får sitta i en varm bil, äntligen på väg hem. Där får jag i alla fall en liten smekning, för det finns en busskur, och det börjar ösregna. En halvtimme stod jag vid E4:an. Det tog 70 minuter att komma hem. Kontra normala 25...
Fredag: Vaknar och känner mig ungefär sjukast i världen. Somnar om och skiter i jympan. No way att jag springer när jag mår såhär. Vaknar senare och mår lite bättre, men känner ungefär "vafan". Vad ska jag till skolan nu och göra? Har foto resten av dagen, men inte en jävla bild att redigera. (Båda uppgifterna går ut på att man ska behandla bilderna i PS). Noll inspiration att ta bilderna. Fuck everything. Bitchslap. Går in till mamma och berättar (beklagar) mitt dilemma. Genast börjar hon planera. "Jamen... skog har du ju överallt... och självporträtt är ju inte svårt! Då har du en början..." Och vipps så sitter vi i bilen på väg mot mysjön. Vi stannar när vi ser nåt användbart, plåtar, åker vidare. En timme senare är vi tillbaka hemma och jag har plåtat allt jag behöver. Smekning. Allt verkar ju faktiskt ordna sig, tänker jag när jag står och väntar på bussen... som inte kom. Bitchslap. Men mamma skulle ändå till stan, så hon skjutsade mig lite senare. Och bilderna går jättebra att redigera. Jag blir klar innan jag ska på möte klockan tre. Smekning.
Sedan träffar jag Inga och vi går på en jättefin restaurang och äter dyr mat och dessert. Myspys. Vi har tänkt att gå på bio med, men det sket sig. Men det gör inget, för vi går och köper fyra filmer på Hemmakväll istället och ska ta bussen hem till henne. Men den missar vi sålkart. Bitchslap. Vi får ta den som går en timme senare, med ingenting att göra medans vi väntar. Allt är stängt och det är kallt och småregnar.
Men när vi väl kommer hem bakar vi äppelpaj, kokar te och ser på "Sweeney Todd - the demon barber of fleet street", ännu ett magnifikt mästerverk av Tim Burton. Smekning.
Perfekt tajmat kommer mamma (mamma och hennes tre danskompisar, egentligen) och hämtar mig när filmen är slut. Dock blir hemresan alldeles fruktansvärd och jag blir på så fantastiskt dåligt humör så jag mår illa. Bitchslap.
Men när jag vaknade imorse, lördag, fick jag en ny mobiltelefon av mamma! Smekning. En halvgammal Sony Ericsson Walkman, men i alla fall. Jag är nöjd!
Nu är det väl bara att vänta på nästa Bitchslap igen då..?
Bara lite text, really
What happens if you get scared half to death twice?
Båda mina kattflickor är med barn, jag har tappat min mobil, har en skitjobbigt fotouppg som ska vara klar på måndag och jag har knappt börjat, har en ännu jobbigare uppg i kultur och stilhistoria som ska vara klar om två veckor, jag klarar mig bara utan glass/choklad i tre och en halv dag, alla tv-serier börjar på tv denna vecka igen, jag har köpt skor med 1 dm klack och röda strumpbyxor och en svart klänning som jag är nöjd med, jag har ont i huvudet och mamma köpte mjölk idag.
Jag har inget vettigt att blogga om, för allt jag har inom mig är ju personligt, som jag inte vill skriva här. Som jag inte ens orkar tänka på, så det blir inte nedskrivit nånstans. Men tänker på det gör jag ju ändå. Hela tiden. Men jag orkar inte organisera det, och fokusera.
Matte B-kursen är svår. Men det går förvånansvärt bra för mig, så jag är lite stolt över det.
Lärarna hävdar fortfarande att vi är vuxna och borde agera därefter. Jag är inte vuxen. Det är sju månader kvar tills jag är enligt lag vuxen, tills dess fortsätter jag hävda att jag är en ungdom, inget annat. Och jag skulle vilja leva efter det också, utan att få höra att jag ska uppträda vuxet av andra, som uppenbarligen släppte sin egna barndom för tidigt. Jag kommer hinna vara vuxen och ansvarsfull också innan jag dör, det är jag helt säker på. Varför ta ut sig i förtid?
I övrigt har jag dansat afro power dance i helgen. Det var intressant och roligt. Och bra träning om man fött barn. Asbra.
Båda mina kattflickor är med barn, jag har tappat min mobil, har en skitjobbigt fotouppg som ska vara klar på måndag och jag har knappt börjat, har en ännu jobbigare uppg i kultur och stilhistoria som ska vara klar om två veckor, jag klarar mig bara utan glass/choklad i tre och en halv dag, alla tv-serier börjar på tv denna vecka igen, jag har köpt skor med 1 dm klack och röda strumpbyxor och en svart klänning som jag är nöjd med, jag har ont i huvudet och mamma köpte mjölk idag.
Jag har inget vettigt att blogga om, för allt jag har inom mig är ju personligt, som jag inte vill skriva här. Som jag inte ens orkar tänka på, så det blir inte nedskrivit nånstans. Men tänker på det gör jag ju ändå. Hela tiden. Men jag orkar inte organisera det, och fokusera.
Matte B-kursen är svår. Men det går förvånansvärt bra för mig, så jag är lite stolt över det.
Lärarna hävdar fortfarande att vi är vuxna och borde agera därefter. Jag är inte vuxen. Det är sju månader kvar tills jag är enligt lag vuxen, tills dess fortsätter jag hävda att jag är en ungdom, inget annat. Och jag skulle vilja leva efter det också, utan att få höra att jag ska uppträda vuxet av andra, som uppenbarligen släppte sin egna barndom för tidigt. Jag kommer hinna vara vuxen och ansvarsfull också innan jag dör, det är jag helt säker på. Varför ta ut sig i förtid?
I övrigt har jag dansat afro power dance i helgen. Det var intressant och roligt. Och bra träning om man fött barn. Asbra.
